Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slut stod der ensam i mörka natten, utan det ringaste att äta eller skyla
sig med. Då föllo på en gång stjernorna af himlen och voro idel blanka
riksdalrar, och ehuru hon bortgifvit sitt linne, hade hon dock ett nytt
af aldrafinaste tyg, och de många blanka riksdalrarne plockade hon upp
och blcf så rik för all sin lifstid.
I den svenska folkboken, hvaraf Utg. blott sett en upplaga: »Trenne
Folk-Sagor, t) Hobergs-Gubben. 8) Stjern-Riksdalrarne. 3) Tre Wänner.
Skara. Tryckt hos Peter Hedenius. 1846», 8 sid., 8:o, har man, föga
lyckligt, velat göra det hela naturligare genom att låta flickan drömma,
att stjernorna föllo ned som riksdalrar och om morgonen hitta under
trädet, hvarvid hon hvilat, ett juvelsmycke, jemtc en mängd guld- och
8ilfvermynt. Deremot är den tyska sagan troget öfversatt i Reotebdahls
Julläsning för barn. 1837, s. 43, 46; i Folk-Sagor för Gamla
och Unga. Örebro 1839. I, 148, 149, samt i Tolf underbara
Sagor. Stockholm 1842, s. 1, 2.
äl. ©ölan.
Under titel: »Marchen von der Unke» förekomma i Grihms
Kinder- und Hausmärchen. II, 110, 111, några sägner om tomtormen,
hvaraf tvcnne blifvit öfversatte i Folk-Sagor för Gamla och Unga.
I, 69, 70, samt sedermera aftryckta i Sundsvalls-upplagan år 1844 af
folkboken om Helena Antonia af Constantinopel.
Enligt den ena sägnen, upptecknad i Hessen, satt ett barn utanför
husets dörr och åt mjölk och bröd ur ett fat. Då kom en ödla krypande,
böjde sitt hufvud ned i fatet och åt med. Så tillgick det i flera dagar,
men då barnet såg att ödlan alltid åt bara mjölk, slog det henne på
huf-vudet och sade: »Kräk, ät brödbitarne ocksål» Barnets moder, som hörde,
att det talade med någon, kom nu ut och slog ihjel ödlan, hvarefter
barnet , som blifvit starkt och frodigt, sedan ödlan ätit med detsamma,
började afmagra och dog innan kort. — Härmed öfverensstämmer en
berättelse i Gesta Romanorum, Cap. 68, och Utg. har i sin barndom hört
en dylik sägen om tomtormen (ödlan är en oriktig öfversättning) anföras
såsom gängse i Småland.
Enligt den andra, likaledes upptecknad i Hessen, satt ett barn vid
stadsmuren och spann, när det såg en ödla komma. Då utbredde deten
blå silkesduk, som ödlorna tycka mycket om. Så snart ödlan såg den,
vände hon om och kom straxt derefter tillbaka med en guldkrona, den
hon lade på näsduken och gick åter bort. Barnet tog guldkronan, och
när nu ödlan ännu en gång kom igen och saknade denna, stötte hon
af Sorg sitt hufvud emot muren så länge till dess hon dog. Hade barnet
låtit kronaa ligga, så hade ödlan säkert ditfört flera skatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
