Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig vara jätten Gälla och frågat mycket om tillståndet i Skåne då för
liden, samt bedt båtsmannen taga honom i handen, på det han måtte
känna om någon kraft ännu fanns i Gislöf. Båtsmannen hade då räckt
fram en jerngrep, hvilken jätten kramat tillhopa och dervid yttrat, alt
Gislöfsboarne voro svaga nu emot i hans tid. Han hade äfvén gifvit
båtsmannen i uppdrag att till Sven Jörans dotter Märtha aflemna en ask,
den han ej iinge öppna. För sitt besvär skulle han få bland jättens
skatter i Gällas Döss taga så mycket han beböfde för sin lifslid. Nyckelen
låge under en stor sten i ån vester från Gislöf. Satte ban den i
nyckelhålet å jättens slen och ropade: »Mak upp dig, Gällas Dösslo så skulle
stenen öppna sig af sig sjelf, blott mannen dervid ej såge sig tillbaka
bvad han än måtte förnimma. Båtsmannen vände derefter åter till sina
kamrater, och jätten sände dem en så god vind, att de innan kort voro
i Skåne, der båtsmannen skyndade att utföra jättens uppdrag; men
nyfikenheten dref honom att öppna asken, och då han der fann ett gyldne
bälte, glindrande af perlor och ädla stenar, spände han det om ett träd,
för att bättre kunna betrakta del; men i detsamma flögo både trädet och
bältet bort ur hans åsyn. Sedan uppletade han nyckeln, och då han
uttalat de ord jätten sagt honom, öppnade sig Gällas Döss, och han såg
derinne en oändlig hop af guld– och silfverpenningar; men då han nu
tyckte det prassla bakom sig glömde ban jättens varning, såg sig om
och Ock se den lilla dvergen på gåskarlen, då han brast ut i högt skratt,
hvarvid steuen med klang slog tillhopa och bar alltsedan ej stått att
öppna. Men Sven Jörans dotter Märtha blef vid underrättelsen om allt
detta liksom underlig till sinnes, och detta har alltid öfvergått till någon
af hennes efterkommande allt intill denna dag.
61. £junflbij $}nrn ncl) $>)>«.
Den bekanta sägnen om dessa båda troll-klenoder förekommer redan
*1 en af Petrus Munck år 1751 utgifven disputation De Willandia, i
Linnés Skånska Resa. Stockholm 1751, s. 402—404, samt i Jon. Lor.
Gilbergs Beskrlfning ö.fver Christ ia n s ta d s Län. Lund 1767, s.
25, 26. En utförligare berättelse bärom, daterad d. 11 Febr. 1692 och
författad af Hofkansleren Wilh. Julius Covet, hvilken åler åberopar en
uppsats af Hans Hoi.st, »Konungens Fogde öfver Blekinge», 1620, har
utgif-vits under titel »Berättelser Om Troll-Hornet och Troll-Pipan, Samt
Bergs-Rån, Troll och Elfwar, På Ljungby Gård i Skåne. Stockholm, Tryckt
hos And. Jac. Nordström, 1775,» 32 sid., 8:0, samt under titel
»Relation Om Ljungby Gård, Dess Horn och Pipa. Författad af Wilh. Jul.
Coyet, Hof-Canzler» blifvit, med några förändringar och tillägg, omtryckt
i Carlskrona, hos Directeur Bagge, 1813, 26 sid., 8:0, samt i Calmar,
St>. l’olkbucktr. il. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
