Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet börjar bebyggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öland, Gotland och partier av Västergötland under havets yta. Men sedan
ismassornas enorma tryck lättat, började hela det nordiska området höja
sig. Den nuvarande bottnen av Öresund och Bälten lyftes upp över
vattenspegeln och kom under årtusenden att bilda landfast brygga mellan
kontinenten—Jylland å ena sidan samt de danska öarna och den Skandinaviska
halvön å den andra. Östersjön blev ett inhav och förvandlades genom de
där utmynnande floderna till en väldig sötvattenssjö, som hade sitt enda
utlopp mot Västerhavet över Mellansverige. Den numera uttorkade
huvudfåran återfinnes i våra dagar omedelbart söder om Degerfors bruk och
järnvägsstation och kan med en serie för länge sedan sinade fallrännor följas
längs gränsen mellan Nerike och Västmanland. Man har beräknat dess
sammanlagda fallhöjd till ungefär 32 m. och dess vattenmängd till minst 20,000
kbm. pr sek., en onekligen ganska fantastisk siffra, som ger ett mäktigt
intryck av detta fordomtima svenska »Niagara». I facklitteraturen går det
under det klingande namnet Svea älv, och den sötvattenssjö, vars utlopp det
är, benämnes Ancylussjön — efter en i strandavlagringarna från
ifrågavarande tid talrikt representerad sötvattenssnäcka, Ancylus fluviatilis. Den
tid i Nordens geologiska historia, då Östersjön var ett inhav, har i
anslutning härtill givits namnet Ancylustiden.
Ancylustiden betecknar det första stora kolonisationsskedet i Sveriges
historia. Det är nämligen först nu fynden ge oss full rätt att tala om
tillkomsten av en mera stadigvarande bosättning på den Skandinaviska
halvön. I mycket runda tal räknat kan detta skeende avgränsas till tiden mellan
7,000 och 5,000 år före vår tideräknings början.
Lämningarna efter denna bebyggelse kunna spåras i form av anhopningar
av det avskräde, som på stenåldersstadiet likaväl som långt senare avsätter
sig på eller i omedelbar närhet av platsen för en mera stadigvarande
bosättning. Liksom exempelvis de svenska städernas avstjälpningsplatser — för
den händelse någon kom på den säregna idén att rota i dem — skulle ge
en visserligen något skev och ensidig men i alla fall talande bild av våra
dagars materiella kultur, så lämna även stenålderns avskrädeshögar, de
s. k. boplatslämningarna, ett om också fragmentariskt material till studium
av hur livet gestaltade sig för den tidens människor.
Verktygsinventariet var av primitivaste slag och inrymde en serie grovt
formade yxor av flinta och grönsten samt skrapor och pilspetsar av flinta,
men därjämte spelade de infångade djurens ben och horn en mycket
framträdande roll som material i redskapstillverkningen, ty av dem förfärdigade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
