Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet börjar bebyggas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så småningom av en rakt motsatt process, en kraftig landsänkning. Väldiga,
tidigare landfasta sträckor täcktes av havet och dess gyttje- och
sandavlagringar. Öresund och Bälten öppnades, och genom dessa nyskapade farleder
avlöstes Ancylussjöns sötvatten av ett från Atlanten kommande saltare och
också varmare vatten. Ancylussnäckan dog ut, och i dess ställe invandrade en
annan strandsnäcka, Litorina litorea. Dennas skal äro i Östersjöområdet så
karakteristiska för den tidens avlagringar, att man låtit den ge sitt namn åt
den närmast efter Ancylustiden följande geologiska perioden, Litorinatiden.
Längs Litorinahavets högsta strandlinje, d. v. s. den längst inåt
nuvarande land belägna kuststräcka, till vilken det framryckande havet nådde,
innan det definitivt gjorde halt, ha den tidens boplatser och primitiva
samhällen blivit anlagda — lämningarna av dem ligga numera vanligen ett gott
stycke uppe på land, beroende därpå att på ett senare stadium, efter detta
bosättningsskede, havet dragit sig tillbaka och en landhöjning sålunda
återigen inträtt med verkan fram mot den nuvarande fördelningen av land och
vatten.
Eftersom denna process genomförts olikformigt inom landets skilda
delar, återfinnes den sökta kustlinjen från Litorinatid på helt olika höjd
över nuvarande vattenspegel i norr och i söder. Så kan i exempelvis Uppland
stenåldershavets kraftigaste framryckning fixeras till en nivå, som nu
ligger c:a 80 m. över havet, i Skåne till enbart 6 à 7 m.
Litorinatiden innebär nästa stora kolonisationsskede i vårt lands historia.
Längs Bohusläns, Hallands, Skånes och västra Blekinges kustbälten möta
vi nu samhälle efter samhälle i en knappast av annat än rena naturhinder
bruten serie, och i anslutning härtill återfinnas lämningar efter liknande
fiskar- och jägarboplatser längs de större vattendragen och insjöarna i det
inre av de väst- och sydsvenska landskapen. Efter samma normer tränger
den fasta bebyggelsen nu in även i Mellan- och Östsverige.
Med utgångspunkt från väster söker den sig fram längs de stora
sjösystemen och når förbindelse med Östersjön vid en kustlinje, som då
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Litorinatidens nordeuropeiska kartbild, omkring 5,000
år före vår tideräknings början, får sin prägel av stenåldershavets framryckning över
tidigare landfasta områden. Öresund och Bälten ha öppnats, och vi äro på väg mot den
moderna fördelningen av land och vatten, men ännu täcker havet stora partier av Sveriges
kustbälte, framför allt i öster, där dess högsta strandlinje på vissa håll kan spåras längs
landsträckor, som ligga på omkring 60 m. över nuvarande vattenspegel (land betecknas
med rödgult, vatten med blått). Efter E. Granlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
