Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vårt äldsta bondesamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Slipstenar från yngre stenåldern. Slipningen var känd
i Nordeuropa redan under Ancylustid men kunde då
liksom under hela den äldre stenåldern tillämpas
endast på ben och grönsten. Den hårda flintan kunde på
den tiden ej bearbetas med dylika metoder. Det skedde
först med den yngre stenålderns inträde, då det äldre
slipstensmaterialet, sandstenen, ersattes med den
effektivare kvartsiten. Denna uppfinning är emellertid ej
nordisk utan västeuropeisk. |
rör det sig inte om
skånska eller eljest nordiska
fabrikat, utan dessa
kopparföremål äro i stället
produkter av en
metallindustri, som hörde
hemma i Ungern och framför
allt Sydeuropa vid tiden
omkring 2400—2100 f. Kr.
Härifrån ha de med
handelsutbytet mot norr
vandrat ur hand i hand för att
till slut som långväga
resenärer dyka upp på den
skånska stenåldersbygdens
marknadsplatser. Men de
ha ännu mer att förtälja.
Man faller lätt för
frestelsen att betrakta vårt land
under tider, som ligga mer än 4,000 år bakom oss, som en från yttervärlden
fullständigt isolerad avkrok av Europa, men detta är säkerligen en felsyn.
Av de många omständigheter, som tala i motsatt riktning, skall här endast
anföras en men en väsentlig. Av kopparyxor som de här behandlade
föreligga från hela den europeiska kontinenten norr om Alperna sammanlagt
omkring 120 fynd, men enbart Danmark—Skåne kan i närvarande stund
uppvisa den imponerande siffran av över 70.
För den nordiska åkerbrukskulturen med sina speciella arbetsmetoder
och behov kunde kopparn på grund av sin mjukhet inte på något sätt mäta
sig med flintan och dennas utomordentliga egenskaper, men synbarligen
har den i alla fall tjusat stenåldersmannens öga, eftersom den så begärligt
upptogs i dennes lyxutrustning. Söderns kopparvapen blev tecknet på hans
rikedom, men det blev också tecknet på hans värdighet. Stridsvapnet,
mannens förnämsta ägodel, gavs redan under dösarnas skede en utformning,
som ställde det i en särklass i förhållande till de vanliga arbetsredskapen,
och för dess förfärdigande anlitades konstförfarna händer, som hade
förmåga att tillfredsställa herremannens begär efter på en gång elegans och
tyngd. Resultatet blev vapenyxor av grönsten, vilka i snart sagt varje detalj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0066.html
