Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårt äldsta bondesamfund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätter in just på Jylland och Preussen, de rikast bärnstensförande distrikten
vid Nordsjön och Östersjön.
Österut gick frammarschen vidare mot nordost in i det inre av
Ryssland, och mot norr längs en östlig kustväg över Balticum till sydöstra
Finland men också tvärs över Östersjön till Skandinaviska halvön.
Inom boplatslämningarna längs östligaste delen av Östersjöns sydkust,
inom det preussiska bärnstensområdet, finna vi de närmaste och intimaste
motsvarigheterna till huvuddragen i det arkeologiska material, som
kännetecknar den svenska stridsyxekulturen, och denna framstår därmed som en
nordlig utgrening av en mäktig, lättrörlig kulturform, som omkring skiftet
mellan tredje och andra årtusendet före Kristi födelse omspänner stora delar
av mellersta, östra och norra Europa. Till Skandinaviska halvön har den
förmedlats längs Weichsellinjen och över det preussiska kustbältet.
Detta står också i god samklang med att den europeiska
stridsyxekulturen på svensk mark tidigast visar sig vinna fotfäste i östra och mellersta
delarna av Skåne. Här får den sin specifikt svenska utformning, och
härifrån sprider den sig med påfallande snabbhet över stora delar av mellersta
Sverige för att till slut nå ännu längre mot norr; efter fynden att döma
synas dess yttersta utlöpare ha funnit vägen ända upp mot polcirkeln.
Huvudstråket mot norr har gått i österled och synbarligen med tydligt
fastställda mål för ögonen. I Blekinge och Kalmar län finna vi
stridsyxekulturens bärare i huvudsak taga slättbygden, grusåsarna samt bältet
innanför stenåldershavets kustlinje i besittning. I Östergötland slå de sig ned
inom det fruktbara silurområdet i väster, och i Södermanland—Uppland
visa de på samma sätt i första hand sitt intresse för den odlingsbara
marken innanför fångstkulturens kustbälte.
Härifrån böjer frammarschens huvudlinje av mot väster, till södra delen
av Västmanland samt till Nerike och Västergötland, där den möter en annan
men glesare trampad vandringsväg söderifrån genom Halland och Bohuslän.
Ett närmare studium av fyndspridningen ger klart och tydligt vid
handen, att stridsyxekulturen inte sökt sig väg till havskusten eller strävat mot
en bebyggelse längs vattendrag och insjöstränder. Den är tvärtom en
utpräglad inlandsföreteelse, som för åkerbrukets och boskapsskötselns
välsignelser med sig i släptåget och blir det egentliga upphovet till ett
bondesamfunds definitiva genombrott i Mellansverige. Däri ligger på sätt och vis
dess största, alltjämt beståndande historiska betydelse.
I väster och söder kommo den nya kulturens bärare i direkt kontakt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
