Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bronsåldern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingå urgamla fruktbarhetsriter; men också från Egypten och Babylonien
ha framdragits paralleller till dessa bildserier, vilka i samma mån synas ge
oss en möjlighet att skönja åtminstone utanverken av den nordiska
bronsålderns religiösa föreställningsvärld.
Detta mångskiftande, från olika håll och från skilda tider hämtade stoff
har det gemensamt, att det ständigt kretsar kring äringsfrämjande riter, i
vilka hela den »utrustning» ingår, som vi återfinna på bronsålderns
syd- och mellansvenska bergytor, med solsymboler, kultskepp, rituell plöjning
o. s. v.
I Babylonien och Egypten fördes fruktbarhetsgudarnas båtar i högtidlig
procession antingen burna över mängdens huvuden på prästerskapets axlar
eller dragna på medar eller hjul, och på så sätt ville man genom kultskeppet
»avbilda den verklige guden i den farkost, som man tänkte sig att han
använde, där han färdades fram över de himmelska och de underjordiska
farvattnen. Också äro de gudar, som i Egypten allmännast uppträda i båtar,
antingen fullt utpräglade solgudar eller sådana, hos vilka den ursprungliga
karaktären av solgud mer eller mindre tydligt lyser igenom».
I ännu intimare förbindelse med bronsålderns bildspråk och urgamla
hedniska bruk står måhända en uppgift från Sydtyskland från långt senare
tid, vilken berättar, att år 1530 ett regelrätt förbud utfärdades mot att under
adventstiden kläda ut sig och »draga omkring med plog och skepp».
Påbudet avsåg uppenbarligen att stävja ett den kristne ovärdigt ofog att med
dylika medel söka mana fram de alstringsbara krafterna i naturen.
Ännu en skildring, som vittnar om i karnevalsupptågets form
kvarlevande hedendom i en rent kristen miljö, kan förtjäna omtalas, då vi
bakom den delvis tragikomiska, delvis uppsluppna ytan kunna skönja
uråldrig magi, som skulle kunna gå väl i stil med den nordiska bronsålderns.
Denna sällsamma berättelse är nedskriven under början av 1100-talet av
en belgisk munk och handlar om kringförandet av en skeppsvagn, ett
kultskepp.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Bronsålderns hällristningar äro inhuggna i berget
med stenmejsel och stenhammare eller träklubba. Bilderna gruppera sig vanligen i ett
brokigt virrvarr på plant liggande klippytor. Säkerligen ha de ej tecknats i berättande syfte.
Några enstaka personer kunna samspela, men i övrigt är kompositionen endast i
undantagsfall enhetlig. Den ger vid första ögonkastet intryck av tillfälligheters spel, blott och
bart lek med linjer, men det var den ej för bronsålderns ristare. Han stod i intim kontakt
med tidens prästerskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
