Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Germanerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck i grundläggandet av en omfattande, självständigt germansk
guldsmedskonst.
Både guldet och silvret voro kända av nordborna långt tidigare,
guldet redan under stenåldern, silvret först genom kelternas förmedling under
tiden närmast före Kristi födelse, men ett mera utvecklat konsthantverk
i ädelmetaller tycks ej ha kunnat utbildas på germansk botten, förrän
goterna hade stiftat bekantskap med de grekisk-romerska industricentra vid
Svarta havet och här fått tillfälle att ingående studera nya, effektfulla
behandlingsmetoder, vilkas resultat voro särskilt ägnade att tjusa det
germanska ögat.
Här lärde man sig konsten att ge färg och kontrast åt guld- och
silverytan genom att i metallen infatta brokigt naturfärgade stenar (sid. 197).
En annan teknisk nyhet var pressblecket, konsten att hamra ut guldet och
silvret i tunna plåtar, vilka därefter bearbetades över ett underlag av trä
med i relief tecknade ornament, varigenom dessa överfördes från underlaget
till metallblecket. Detta förfaringssätt kom särskilt till användning som ett
slags beklädnad av den billigare bronsen, vars yta på så sätt doldes och
varigenom föremålet fick guldets, respektive silvrets förnämare och
dyrbarare utseende. Samma strävan att bättra på det billigare materialet ger
sig till känna även i det bland Sydrysslands goter och Nordeuropas
germaner nu allmänt framträdande bruket att skänka silverytan en förgyllning.
Alla dessa tillvägagångssätt känna vi väl igen från vår moderna
guldsmedskonst, vilken sålunda ursprungligen och till sitt väsentligaste innehåll
kan föras tillbaka till Sydrysslands goter under århundradena närmast efter
Kristi födelse. Liknande anor har också en annan guldteknik, som
visserligen numera ej har samma popularitet som tidigare men som ännu under
sent adertonhundratal spelade en dominerande roll för fabrikanterna av
den svenska allmogens dräktsmycken. Det är filigrantekniken.
Denna bildade ett mönster av tunna trådar och små, i druvklasform
eller i pyramidartade gyttringar ordnade kulor av guld eller silver, som
löddes fast vid ett underlag (sid. 206). Möjligt är, att nordborna stiftade
bekantskap med denna genom romarnas egen förmedling, men allmännare
spridning fick den först, sedan den upptagits i den gotiska metallindustrien
nere i Söder.
Det är givetvis ingen tillfällighet, att de nya tekniska färdigheter, som
genom goterna förmedlas till Norden, i huvudsaklig utsträckning knyta
sig till guldet och silvret. Detta förhållande ger tvärtom en belysande bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
