Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Germanerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
Detalj av dekoren på den å vidstående bild återgivna
silverbägaren, som lämnar en omedelbart vägledande
anvisning om sammanhangen i 200-talets intergermanska
metallindustri. Mansfiguren bär i sin hand ett svärd av
en typ, som förekommer endast på sydtysk botten.
Enbart en detalj av denna art kan med visshet bestämma
förebilden för en väsentlig del av det nordiska
konsthantverket under ifrågavarande tid. |
Redan under 200-talet
smyga sig sydryska, av
goterna upptagna
djurmotiv in i den nordiska
konsten, men de få en
dominerande ställning där först
efter år 400 och sedan de
återigen genom goternas
förmedling bundits
samman med en rent
geometrisk dekor av
provinsial-romerskt ursprung (sid.
204). Därmed är den
säregna stil, som bär namnet
den germanska
djurornamentiken, fullt utbildad i
sitt äldsta definitiva
stadium.
Vi komma i ett
följande kapitel åter att anknyta till den och dess fortsatta öden. Här skall i
stället redogöras för en annan effekt, som det gotiska inflytandet fick för
den nordiska metallindustrien och som tydligare än något annat visar, hur
djurfiguren redan under ett relativt tidigt avsnitt av 400-talet blivit ett
levande motiv för konsthantverkaren, ett motiv, som befriat från alla
normer kunde ingå i snart sagt vilken komposition som helst. Det gäller
åter igen en högst säregen nordisk skapelse, de s. k. guldbrakteaterna.
Guldbrakteaterna utgöras av ensidigt präglade, i form av mynt utarbetade
smycken (sid. 201). Under vilka förutsättningar de skapats, är sedan länge
klarlagt. De ha vuxit fram som kopior av senromerska guldmedaljonger,
praktsmycken, som den romerske kejsaren överlämnade till sina anförvanter
och medhjälpare för att visa dem sin ynnest.
Det nordiska kopierandet skedde emellertid inte efter de äkta förlagorna,
utan efter andrahandskopior. Det blev nämligen vanligt vid det rika gotiska
kungahovet att för eget bruk efterbilda de romerska kejsarmedaljongerna,
och det är dessa, som nordborna stiftade bekantskap med och i sin tur sökte
efterlikna. Ett gott exempel härpå erbjuder den praktfulla, nyligen funna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0216.html
