Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikingatid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rollo hade tryggat sitt besittningstagande av Normandie genom att
sluta fördrag med den frankiske konungen, vilket medförde, att han som
dennes bundsförvant skulle skydda landets kuster mot vidare härjningar.
Det löftet tycks han ha hållit, ty efter det året möta endast ytterst sällan
notiser om vikingar, som göra strandhugg i Frankrike.
Men frankerna voro ingalunda de enda bland Västerlandets folk, som
fingo känning av nordbornas nyvaknade äventyrslusta. Vid mitten av
800-talet hemsöka vikingaflottor Spaniens kuster och stifta här för första gången
bekantskap med ett av tidens ledande kulturfolk, araberna, ett möte, som
bl. a. utlöste sig i en högst säregen diplomatisk beskickning, vilken emiren
i Sevilla lät avsända tillsammans med en hemvändande nordmannaskara
för att på detta sätt träda i förbindelse med »vikingarnas konung» ute på
»en stor ö i Oceanen». Vad sändebudet haft på hjärtat, veta vi ej, men
hans resa har måhända något sammanhang med det förhållandet, att det
skulle dröja ända till 15 år, innan vikingarna återigen vågade göra försöket
att med vapen i hand landstiga på den spanska kusten.
I samband härmed sökte sig år 859 — måhända för första gången i
historien — en nordisk flotta på ett sextiotal skepp genom Gibraltar sund,
och efter ett kort besök på den nordafrikanska kusten stävade den vidare
mot norr, först mot Rhônemynningen i södra Frankrike och därifrån till
nordvästra Italien, där både Pisa och andra städer fingo dyrt sona bristen
på effektiva försvarsanstalter.
Som illustrationer till vikingens ohämmade tilltro till sin vapenlycka
ha dessa långfärder till Medelhavstrakterna onekligen sitt intresse, men
därutöver ha de ej avsatt några som helst spår i historien. Helt annorlunda
skulle förhållandena komma att gestalta sig i väster, i den kamp, som
begynt med skövlingen av klostret på Lindisfarne.
Under 800-talets senare hälft tilltvingade sig nordmännen makten över
allt större delar av England, och på grundval härav kunde vikingarnas
ledare Gudrum, innan århundradet gått till ända, utforma det av
vikingarna besatta området, Danalagen, till ett fullt självständigt rike, som
omfattade hela den nordöstra hälften av landet.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Vikingaflottan stävar till sjöss.
Skeppsbyggnadskonsten stod högt i Norden under vikingatid, men det fordrades också verkligt
sjödugliga båtar för att kunna genomföra de riskfyllda färderna i västerled, över Östersjön,
Nordsjön och vidare till England, Frankrike, Spanien samt genom Gibraltar sund till de
sydfranska och italienska kusterna i Medelhavet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
