Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikingatid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Aldrig har jag sett resligare människor. De äro höga som palmträd,
rödkindade och rödhåriga. De gå ej klädda i kjol och kaftan, utan
männen bära en grov kappa, som de kasta över ena axeln, så att ena handen
är fri. Varje man har med sig en yxa, en kniv och ett svärd. Utan dessa
ser man dem aldrig. Deras svärd äro breda, prydda med böljformiga
sirater samt äro tillverkade i frankiska verkstäder.» — Araben är synbarligen
mycket väl underrättad, eftersom han kan lämna sistnämnda, såsom vi
längre fram skola se, fullständigt riktiga upplysning om den frankiska
vapenindustriens stora betydelse för Nordeuropa. Han berättar vidare:
»Kvinnorna bära fastsydda på bröstet en kapsel av järn, brons, silver eller
guld, allt efter mannens förmögenhetsförhållanden. Kapseln har en ring,
och i den är fäst, likaledes på bröstet, en kniv. Om halsen bära de
guld- och silverkedjor. När en man nämligen äger 10,000 dirhemer (arabiska
silvermynt), låter han göra en halskedja åt sin hustru; har han 20,000
dirhemer, blir halsringen fördubblad o. s. v. Därför har en russisk (läs:
nordisk) kvinna ofta en stor mängd kedjor om halsen. Folkets förnämsta
prydnader äro glaspärlor av det slag, som man ser på skeppen. De sätta
stort värde på dem, betala en dirhem för varje sådan glaspärla och träda
dem på snören till halsband åt sina hustrur». — På de punkter, där
skildringen kan kontrolleras med hjälp av de nordiska gravarnas vittnesbörd,
tycks den vara förvånansvärt riktig, och under sådana omständigheter torde
det vara svårt att söka bortförklara den arabiske författarens mindre
smickrande omdömen om våra förfäders hygien, när han på ett ställe säger: »De
äro de osnyggaste människor, som gud har skapat».
Från Ibn Fadhlans hand föreligger också en ingående beskrivning av
en nordisk hövdings bränning, vartill han fått vara åskådare under sitt
besök i Bolgar. Då det är ett ögonvittne, som talar, och därtill synbarligen
en skarp iakttagare, ha vi all anledning att sätta tilltro till hans ord:
»Man berättade för mig, att de med sina avlidna hövdingar företaga
mångahanda ting, av vilka förbränningen är det minsta. Jag önskade gärna
lära känna detta närmare, och fick då just veta, att en av deras stormän
var död. De lade honom i en grav, som de tillslöto med ett tak för en tid
av tio dagar, tills de hade tillskurit och sytt hans kläder. Vid en rik
mans död skifta de hans gods i tre delar. Den ena tredjedelen överlämnas
åt hans familj, för den andra tillskära de likkläder åt honom, för den tredje
köpa de rusgivande drycker, som de njuta den dag, då kvinnan låter döda
sig och brännas tillsammans med sin herre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
