Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 278 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vikingatid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Silverspänne frän Skabersjö i Skåne. Spännet har åtskilligt att berätta om sambandet mellan irisk och nordisk metallindustri under sent 700-tal och vikingatidens första skede. Formen har den nordiske konsthantverkaren hämtat direkt från Irland, d. v. s. från iriska bokbeslag, och även detaljer i dekoren ha samma hemort, dels knutmönstret längs kanten, dels den centralt placerade fågelbilden, men även i det på båda sidor om denna utskurna slingerverket kan skönjas, utom rent nordiska drag, ett linjespel, som lånats från väster.

rummet de många rika klostren, där munkarna sutto och plitade med sina
ritstift och penslar för att ge färg och stämning åt sina andaktsböcker och
krönikor. Bland dessa bilder och dekorativa ramverk känna vi lätt igen
samma ursprungliga huvudinnehåll som på de nordengelska stenkorsen,
men efter hand som tiden går, börja munkarna arbeta efter en allt
självständigare, från förebilderna frigjord uppfattning. Det är i denna
utformning, som den iriska stilen får avgörande betydelse för Norden, och i så
måtto kan vikingatidens nordiska konsthantverk karakteriseras som en konst
i orientalisk anda med irisk eller kanske rättare anglo-irisk dräkt.

Man kan naturligtvis fråga sig, om det inte verkar osannolikt, att en
konstart, som tycks vara enbart knuten till manuskript och pergament,
skulle ha kunnat väcka ett så starkt intresse hos människor, som i sin
utövning voro lika ensidigt bundna vid träsnideri och metallgjutning och
dessutom inte kunde ha större utbyte av en för dem obegriplig litteratur.
Ett dylikt tvivel har på många håll mottagits med gillande, men säkerligen
grundar det sig på en felsyn.

Från nordiskt område äga vi inte några minnen, som direkt meddela, att
iriska manuskript nått hit upp, men både från Danmark, Sverige och Norge
föreligga åtskilliga andra fynd, som skänka ett sådant antagande en hög

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>