Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vikingatid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Wulfstan kan ytterligare rikta vår kunskap om de politiska
förhållandena i Norden vid hans tid. När han kommer längre upp i
Östersjön, berättar han, hade han på babords sida de länder, som kallas
Blekinge, Möre, Öland och Gotland. »Dessa länder höra till svearna.»
Denna upplysning är särskilt anmärkningsvärd, ty den ställer oss
ansikte mot ansikte med ett sveavälde av betydligt större omfattning, än det
vi tidigare mött. Hela Östersjökusten i öster och öarna därutanför äro
nu i svearnas och därmed också i Birkaköpmännens händer — ett Sverige
är på väg att växa fram.
Svearnas starka maktställning i Östersjön utlöser sig i krigståget mot
Hedeby och besittningstagandet av danaväldets ekonomiska medelpunkt.
Den följande tidens förvirrade händelser, Sigtrygs fall, daner och svear på
krigsstigen, än i broderlig förening, än i harnesk mot varandra, ha mera
karaktären av enskilda vikingars eller vikingahövdingars egenmäktiga
framfart än av stater i inbördes maktkamp. Först under sent 900-tal växer ur
detta kaos inom Östersjöområdet fram ett förlopp, som har sådana drag
av konsekvens och målmedvetenhet över sig, att vi kunna tala om företag
organiserade av samlade statliga enheter.
På en runsten vid Hällestad i mellersta Skåne läses följande inskrift:
»Askel satte denna sten efter Toke, Gorms son, sin hulde drott. Han flydde
icke vid Uppsala. Satte hjältar efter sin broder sten på »bjäret», stödd med
runor. Gorms son Toke gingo de närmast». — En annan skånsk runsten,
från Sjörup, har en snarlik inskrift: »Saxe satte denna sten efter Asbjörn,
sin vän och följeslagare, Tokes son. Han flydde icke vid Uppsala, utan
stred, så länge han vapen hade».
De båda runstenarna, vilka kunna dateras till slutet av 900-talet,
omtala en strid vid Uppsala, och på samma valplats och händelser anspela
ett par isländska skaldeverser från samma tid. Den ena förtäljer: »Krigare,
varje ulv, som är hungrig, kan komma väster på Fyrisvallen till
fästningsgärdet; där har Erik nedhuggit krigarna till ulvarna i striden. Det är intet
skryt». I den andra versen varieras samma tema: »Olycksbringande blev
därefter vikingarnas färd hemifrån till Sverige för de byteslystna själva.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Skeppssättningen vid Kåseberga plägar allmänt
dateras till vikingatid och står därmed som avslutningen på en märklig traditionskedja, som
sträcker sig åtminstone 1,500 år tillbaka i tiden, till yngre bronsålder, då de första
stenskeppen restes som symboler för den dödes färd till sin bostad bortom graven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
