Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagn, och varför gladde sig folket åt det? De gladde sig ju till och med
så mycket, att det hölls fred. Andra, liknande bruk ge förklaringen.
Gudinnan har varit en växtlighetsgudom, och med hennes kringförande har
avsetts att bevara och föröka jordens och allt levandes fruktbarhet.
Sannolikt har också en av de handlingar, som skulle verka detta, varit ett s. k.
heligt bröllop, något som vi längre fram skola finna hos andra gudar. Och
det kanske allra märkligaste med gudinnan har varit — fastän åsikterna
härom äro mycket delade — att gudinnan möjligen varit en gud.
Namnet Nerthus sammanfaller nämligen helt och hållet med namnet
Njord, och detta i sin tur har varit namnet på en gud, som förekommer i
eddadiktningen och som med all säkerhet varit dyrkad i Sverige, både i
Skåne och i Uppland och Östergötland. Att Tacitus kunnat taga fel på
gudomens kön är i sig ingenting oförklarligt. (Det är också tänkbart, att
gudomen i lunden varit en gudinna, men att Tacitus kallat henne med ett
gudanamn, Nerthus, som han hört.) Det är mycket märkligare, att han
alls kunnat få kännedom om en sådan berättelse, som av allt att döma
riktigt återger, hur man vid denna tid tänkt sig en gud i Norden.
Man har dragit paralleller mellan Nerthus’ vagn och de exempel på
kultvagnar, som man funnit i Danmark (se ovan sid. 132 om
Trundholmsvagnen). Dessa voro väl avsedda att bära en avbildning av solen och icke
för någon »gudinna». Men det är mycket typiskt, att man av solen och
gudinnan (eller guden), som hon här är beskriven, säkert väntat precis
samma sak, nämligen fruktbarhet. Förutsättningen för människornas
existens var, att de kunde få sitt livsuppehälle av jorden. Ju svårare detta var
— och det var svårare, ju mindre hjälpmedel man hade till sitt förfogande
och ju oroligare förhållanden man levde i — desto mera hade man
anledning att be gudarna om hjälp. Det är först när matfrågan är ordnad på
ett rationellt sätt, som människorna kunna upphöra att med andakt be
bönen om det dagliga brödet.
Från långt senare tid än Nerthus’ känna vi i Sverige en gud, som hette
Ull. Han är ett gott exempel på, hur den isländska eddadiktningen — som
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. En sida ur den s. k. Flatöboken. Denna är en
pergamenthandskrift, som den isländske hövdingen Jon Hakonarson lät förfärdiga omkring år
1390 och som sedan fram till 1600-talets mitt gick i arv i hans släkt. Den innehåller på
sina 450 sidor en stor samling berättelser och legender av mycket olika innehåll.
Historien om Gunnar Helming, som återgives här, är hämtad ur Flatöboken. Sitt namn har
denna av sin siste isländske ägare, Jon Finsson på Flatö. Numera förvaras boken i
Köpenhamn och är en av de största dyrbarheterna i Det kongelige Bibliotek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
