Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att gå framför vagnen och satte sig upp i den och lät hästen bestämma
färden.
Något senare sade kvinnan till Gunnar: »Hur länge till tål du, att Frö
tänker tränga ut dig ur vagnen?» Han gjorde så en stund, och då han
tröttnade, sade han: »Jag skall pröva på att göra motstånd mot Frö, om han
har lust att slåss med mig». Frö reste sig då ur vagnen, och de brottades,
och Gunnar blev mycket missmodig. Han förstod, att det gick inte för
honom på detta sätt. Han tänkte, att om han kunde övervinna denna
fienden, skulle han kunna återvända till Norge och återgå till den rätta tron
och förlikas med kung Olav, om han ville taga emot honom. När han tänkte
så, snubblade Frö, och strax därefter föll han. Då sprang den djävul, som
dolt sig i bilden, ur denna, och kroppen blev tom kvar. Gunnar slog
sönder kroppen och gick sedan tillbaka till vagnen. Han gjorde kvinnan två
förslag: antingen skulle han lämna henne och söka sig hjälp på egen hand,
eller skulle hon, då de kommo fram till bebodda trakter, säga, att han var
Frö. Kvinnan svarade, att hon gärna ville säga detta. Gunnar klädde sig
då i gudens kläder. Och vädret började klarna.
»Sedan kommo de till de gästningar, dit de ämnat sig. De nådde dit före
de andra, som skulle följt dem. Folket tyckte då, att det var mycket
märkligt, att Frö visade sin makt däri, att han kom till bygden med sin kvinna
i ett sådant väder, då alla människor hade lämnat dem. De tyckte också
att det var förunderligt, att han nu gick omkring bland folket och drack
som andra män.
»De foro nu på gästning hela vintern. Frö var alltid tystlåten bland andra
människor utom samman med sin kvinna. Han ville inte låta döda djur
inför sig och ville inte att man blotade åt honom och tog intet annat offer
än guld och silver och vackra kläder och smycken. Då tiden led, tyckte
man sig märka, att Frös kvinna var med barn. Däråt gladde sig folket
mycket, och mången tyckte bättre om Frö nu än förr. Vädret var också
vackert, och utsikterna för skörden voro så goda, att ingen kunde minnas något
liknande.»
Slutet på det hela blev, att Olav Tryggvason skickade Gunnars bror till
honom för att fråga, om han inte ville komma hem igen. Och Gunnar tog
hustru och barn med sig och rymde från svearna tillbaka till Norge.
Man behöver inte förutsätta, att denna berättelse i alla detaljer varit
sann. Norrmännen voro kristna vid den tid, då den kom till, och man kan
lätt föreställa sig deras åsikter om hednagudarna. Det är vidare typiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
