- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse /
305

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det berättas i Snorres Edda, att gudarna<bvid Balders bålfärd ej förmådde rubba det<bskepp, som skulle föra gudens lik till havs.<bDå hämtades från Jotunheim trollkvinnan<bHyrrokin, vilken med ett enda ryck sköt<but båten på sjön. Om henne förtäljer<bsägnen, att hon kom ridande på en varg med<btömmar av ormar. Som en ypperlig<billustration till denna skildring av trollpackan <bfrån Jotunheim står här avbildade ristning<bå en av stenarna i Hunnestadsmonumentet<b(jfr bilder å sid. 339 och 340 samt plansch<bvid sid. 282).
Det berättas i Snorres Edda, att gudarna

vid Balders bålfärd ej förmådde rubba det

skepp, som skulle föra gudens lik till havs.

Då hämtades från Jotunheim trollkvinnan

Hyrrokin, vilken med ett enda ryck sköt

ut båten på sjön. Om henne förtäljer

sägnen, att hon kom ridande på en varg med

tömmar av ormar. Som en ypperlig

illustration till denna skildring av trollpackan

från Jotunheim står här avbildade ristning

å en av stenarna i Hunnestadsmonumentet

(jfr bilder å sid. 339 och 340 samt plansch

vid sid. 282).


Det kan inte hjälpas, att Frö
kommit i en egendomlig dager genom
denna berättelse. Man väntar sig inte av
en asagud, att han skall stänga sig
inne och sucka efter en flicka. Frö
hade ett gott svärd, som tydligen var
lätt använt, om »den är dristig, som
drar det». Men det var Skirne, som
fick låna det, och Frö blev hemma.
Hade det varit Tor, skulle han själv
gett sig till jättarnas land och hade,
sedan saken ordnats, knappt ens
väntat i nio dygn.

Man anser nu, att just denna
eddasång kanske inte varit ursprungligen
nordisk utan keltisk till sitt motiv.
Likafullt är den i åtminstone ett fall
typisk för Frö: denne älskade friden.
Det är det genomgående draget i all
tradition om honom, att han gav fred
i landet och därjämte god årsväxt.
Det finns en isländsk saga om hur
sveakonungarna av den berömda
Ynglingaätten (till vilken bl. a. så kända
kungar som Ane den gamle, Adils
och Ottar Vendelkråka hörde)
räknade sina anor tillbaka till gudarna. Främst bland dem, säger sagan, kom
huvudguden Oden, sedan följde hans son Njord. Så kom dennes son: »Frö
tog så riket efter Njord. Han kallades svearnas drott och tog skatt av dem.
Han var vänsäll och årsäll liksom sin far. Frö byggde ett stort tempel i
Uppsala och hade sitt huvudsäte där, och till templet gav han allt han ägde,
både jord och lösöre. Så kom Uppsala-godset till, och det har förblivit
sedan dess. I hans dagar rådde frodefred, det var god tid i alla land, och
svearna gåvo Frö hedern därför. Så blev han dyrkad mycket mer än
andra gudar, desto mer som folk i landet var rikare i hans tid, än de voro
förr, ty det var fred och god årsväxt. Gärd Gymesdotter var hans hustru;
deras son hette Fjolner. Frö hade också namnet Yngve: det blev sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free