Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de två i frågor och svar. Först ställde Vaftrudne frågor till Gagnråd; han
besvarade dem alla. Sedan fick han själv svara. Sist frågade Oden:
»Mycket har jag farit
mycket har jag frestat,
mycket har jag prövat makterna.
Vad viskade Oden
i örat på sonen,
förrän denne bars på bålet?»
Då gav sig Vaftrudne besegrad. Ingen kunde veta, vad Oden viskat till
den döde Balder utom han själv. Vaftrudne hade känt igen sin gäst. »Med
Oden», sade han, »har jag bytt ord. Men du är visast av alla».
Kring denna visdomsgud har det samlats ett stort antal dunkla
anspelningar och svårtolkade uttryck. Själv kunde han också fler gamla
berättelser än någon annan. I hans mun är vishetsdikten Havamal, den höges
sång, lagd. Det är också typiskt för Oden, att han vid olika tillfällen
uppträtt under en mängd olika namn. När han satt mellan eldarna i konung
Gierröds hall (se om detta ovan sid. 299), talade han själv om, vilka han
använt. Det är ungefär 40 stycken, i själva verket långt ifrån alla. Dessa
namn har han använt för att dölja, vem han verkligen var, när han var
ute på sina mångskiftande företag. Inte alla dessa räknades honom i
diktningen till heder. Jätten Suttung ägde ett berömt mjöd; drack man det,
fick man skaldegåva och visdom. Oden kom till Suttung under falskt namn,
förförde hans dotter Gunnlöd och lyckades med hennes hjälp stjäla mjödet.
Härom heter det i en dikt:
»Oden har avlagt
eder på ringen.
Vem litar på hans löften?
Sviken på mjödet
han lämnat Suttung
och Gunnlöd i gråt.»
Oden beskrives vanligen som en gammal, enögd man. Han red på en
åttafotad häst, som hette Sleipner, och om man rätt tytt som Oden en figur
på en bildsten från Tjängvide på Gotland, där man ser en ryttare på en
åttafotad häst, har man alltså känt till Sleipner också i Sverige. Till vapen
hade han ett spjut. På hans axlar sutto två korpar, Hugin och Munin,
som flögo runt jorden och inberättade till sin herre allt vad de sågo. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0340.html
