Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tordis, Torgärd) och så mycket mera påfallande, som man knappast kan
leta upp några, som äro sammansatta med t. ex. Oden. Ett liknande
exempel kan tagas från Island. I Landnamaboken, redogörelserna om hur
bosättningarna på Island gingo till, lär det finnas ungefär 4,000 personnamn.
Av dessa äro 984 sammansatta med Tor, 4 med Frö, intet enda med Oden.
Naturligtvis säger detta intet om att vederbörande namns bärare ställts
särskilt under gudens beskydd. Det visar bara, att sådana namn voro populära,
sannolikt visserligen för att guden i fråga var eller varit populär, men
namngivningen behöver fördenskull inte ha haft religiös innebörd. Med
ortnamnen är förhållandet åtminstone delvis annorlunda. Liksom det i det
föregående gjorts med guden Ull, må det också i fråga om Tor påpekas, att vi
kunna påvisa ett stort antal platser, vilka säkert varit kultorter för honom.
Som exempel kunna nämnas Torshälla (av Tor och harg, offersten eller
-stenhög), Torslunda och många andra. De äro vanliga i Uppland och
Södermanland och förekomma efter hela Sveriges ostkust ända upp i
Ångermanland, medan de av någon anledning nästan helt saknas i Västsverige.
Vad var det då man tänkte sig, då man offrade åt Tor? Adam av
Bremen har, som vi ovan sett (sid. 294), i sin beskrivning av gudarna i
Uppsala gett ett svar: »Tor, påstår man, har väldet i luften, han styr åska och
blixt, blåst och regn, klart väder och gröda. Om pest och hungersnöd hota,
offrar man åt Tor». Enligt Adam skulle Tor varit någon sorts »vädergud»
och som herre över vädrets skiftningar också ha haft stort inflytande över
årsväxten. En kristen krönikör som Adam kanske inte var den lämpligaste
att göra rättvisa åt en hednisk gud. Sedan gammalt har man visserligen
velat sammanställa Tors körande efter sina bockar med åskans gång och
hammaren, som han slungade — Mjolner hette den — med blixten. På
vikingatiden kan det i varje fall inte ha varit så. Man har åtminstone icke
offrat åt vare sig åska eller blixt. Men just »blixten»-hammaren kanske
kan säga oss en del också om dess ägare. Allt talar för, att denna
hammare ursprungligen varit en yxa. Från långt äldre tid är förut omtalad
en gud med en yxa, som uppträder på vissa hällristningar (ovan sid. 142).
Oberoende av vad denna gud betytt — vi veta det ej — har Tor haft sin
Mjolner. Han har skött den käckt, och man har berättat många goda
historier om jättar, som han slagit. Men ibland har man väl tänkt också på,
vad dessa jättar representerat av ondska och fientliga makter i världen,
vilka genom Tor och hans hammare tillintetgjorts. Så har Tors hammare
övergått från att vara blott ett vapen till en symbol för vad vapnet kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
