Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 319 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tro och kult vid vikingatidens slut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tor hade sin hammare till trogen hjälp i otaliga slagsmål med jättar. Människorna gjorde smä bilder av »Torshammaren» och hängde om halsen. De utgjorde ett gott skydd mot allsköns farlighet. Ovanstående fint arbetade Torshammare är funnen på Öland.

ge, nämligen framgång, och därmed
känslan av styrka och förtroende,
lycka med ett ord. Man har
huggit in detta lyckotecken på
gravstenar (t. ex. på en sten från
Gårdstånga i Skåne): då har Tor värnat
stenen och väl därmed den döde.
Man har ristat in detsamma på
stenarna: »Tor vige dessa runor»,
står där ibland, och därmed har
Tors kraft legat i orden. Man har
gjort hammartecknet i luften som
ett välsignelsens tecken. Kung
Håkon den gode gjorde visserligen i
stället korstecknet över bägaren,
som han skulle dricka, men man
lät de hedniska bönderna tro, att
det var Tors hammartecken. De
voro inte så lätta att skilja.
Slutligen har hammaren sammanfallit
med ett annat gammalt
lyckotecken, hakkorset, och man gjorde
små Torshammare och hängde om
halsen som amuletter, precis som
de kristna sedan införde
helgonreliker att bära som skydd, eller kanske som vi hänga upp mascots på bilar,
halvt på skämt och halvt på allvar. Det är allt samma sak, det är fråga
om. Det är lyckotecken.

Så får man tänka sig Tor, inte som en gud, vilken har sysslat med
åska eller regnväder eller åkrarnas gröda som något, som varit speciellt
lämpat för hans verksamhet och förmåga, utan som en riktig gud, som
gjort vad han kunnat för en hederlig karl vid alla tillfällen, en gud, som
med självklarhetens rätt varit huvudgud i Uppsala. Man kan anföra, vad
en utländsk forskare har skrivit om honom och som sannolikt är alldeles
riktigt: »Det är möjligt, att Tor i en fjärran forntid har gällt för att
vara en åskgud, men till sist är han något helt annat: en gud, till vilken
den hedniske germanen i allt sitt handlande och all sin strävan haft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>