Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tro och kult vid vikingatidens slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är t. ex. Trymskvida, sången om hur Tor förlorade och fick igen sin
hammare:
»Vred vart vingtor,
då han vaknade
och hammaren sin
han saknade.»
<poem>
Men Loke, den listige, lånade Fröjas fjäderhamn, flög till jättarnas värld
och fick veta, att hammaren stulits av Trym, som begärde gudinnan Fröja
till äkta, om han skulle lämna igen den. Men Fröja tog illa upp förslaget,
att hon skulle fara till jättarna:
<poem>
»Vred vart Fröja
fnyste av harm.
Hela asaborgen
bävade i grunden.
Karlgalen skulle
man mig kalla,
for jag med dig
till jättarnas land.»
Tor själv fick kläda ut sig till brud och fara till Trym. Vid
bröllopsmåltiden tömde han ensam tre spannar öl, åt en hel oxe och åtta laxar
dessutom. »Var såg man en brud bita mera glupskt?» frågade Trym, som
häpnade över aptiten. Sist fick Tor hammaren i knäet och tog grym hämnd
för stölden.
Ur många sådana berättelser, flera allvarliga, andra — som
Trymskvida — skämtsamma och rent av groteska, kan man och har man gjort
en bild av åsarna (gudarna) och deras liv. Man ser ett samhälle av gudar,
avgränsat dels mot en värld av jättar, dels mot en (ganska likgiltig) värld
av dvärgar, de senare konstskickliga väsen, som bodde under jorden, med
sjuklig hy därför att de aldrig fingo se solen (»Varför så blek om nosen?»
frågade Tor dvärgen Allvis. »Låg du i natt hos lik?»). Jättarna voro
fiender, men fiender som man tillfälligtvis kunde umgås med. Åtminstone var
det så med Tor, jättedödaren, men han kunde alltid veta, att han vid
behov var i stånd att slå ihjäl sitt sällskap. Det berättas om en gång, då
gudarna hade ätit och voro mätta. Då ville de också ha att dricka. De
övade trolldom och sågo efter, var det fanns mjöd. Jätten Öge hade mjöd,
bara han ville bestå av det. Då for Tor till honom. »Du kunde gärna
bjuda åsarna på gästabud litet oftare», sade Tor och spände ögonen i
jätten. Det var inte mycket att säga emot den gången. Men Öge hittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/1/0356.html
