Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Forskningar och fältarbeten i nordisk förhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånggrifter ha Arvid Enqvist och V. Ekman upptagit ett jämförelsevis rikt
fyndbestånd (A. Enqvist, »Stenåldersbebyggelsen på Orust och Tjörn»,
Uppsala 1922).
Som ett nästan genomgående drag för dessa undersökningar gäller, att
de fynd, som påträffats inne i gravkamrarna, äro yngre än tiden för dessas
uppförande. Detta till synes förvånande faktum hänger samman därmed,
att efter hand som det blev trångt om utrymmet i den för gravsättningar
avsedda kammaren, det äldre innehållet, skelett, keramik, flintredskap,
prydnader o. a., helt enkelt städades ut. Men det spolierades inte helt utan
placerades omedelbart utanför gångmynningen till graven, där nästan
undantagslöst återfinnes ett kraftigt fyndförande skikt, huvudsakligen inrymmande
tusentals skärvor av sönderslagna gravkrukor samt åtskilliga fragment av
med våld söndersplittrade yxor och vapen. Vid Västra Hoby exempelvis
kunde konstateras, att här försiggått minst tre dylika »storstädningar». Vi
få naturligtvis inte tänka oss detta så, att någon gånggriftens vårdare vid
lämpligt tillfälle sopat rent golvet i gravkammaren; tvärtom måste dessa
ceremonier ha försiggått under utvecklande av mycken magi och säregen
kult, såsom framgår av det starkt söndersplittrade tillstånd, vari de
tillvaratagna fynden befinna sig. Det undanskaffade gravgodset förintades inte
utan tvärtom bevarades på detta egenartade sätt. Det hade i viss mån
förlorat sin egenskap av död mans egendom, men det var dock heligt, dess
samhörighet med döden måste respekteras. Därför krossades det eller slogs
sönder för att på så sätt göras obrukbart. Detta kan visserligen ej med
full säkerhet påvisas beträffande keramiken, som på grund av sin skörhet
lätt kan falla samman vid en vårdslös förflyttning el. dyl., men de
sönderbrutna flint- och grönstensredskapen ådagalägga obestridligt, att i dessa
fall avsikten varit att verkligen göra dem obrukbara, att utsätta dem för
en av respekt för döden dikterad förstörelse.
Samma bondekulturs tidiga (redan under den yngre stenålderns äldsta
avsnitt genomförda) frammarsch mot Östsverige har kunnat otvetydigt
påvisas genom A. Bagges och K. Kjellmarks utgrävningar av den sällsynt
rikt givande, omfattande boplatslämningen vid Siretorp i västra Blekinge
samt genom Sten Florins märkliga, i det föregående delvis refererade
fältarbeten i Södermanland (Vrå, Stora Malms socken). — Ett i östra Sverige
isolerat uppträdande utslag av en liknande, under gånggrifternas skede
återkommande expansion från bondekulturens område i väster och sydväst
har kunnat uppvisas genom O. Frödins utgrävningar i Dags mosse vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
