Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den arkeologiska forskningens medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arkeologiska grävningar utförts med det resultat, att de båda städerna numera
delvis teckna sig för våra ögon så, som de stodo och levde den dag år 79,
då de förstördes.
Bland de övermåttan rika fynden från dessa undersökningar fäster sig
den nordiske fornforskaren särskilt vid en rad egenartade bronskärl, de i
det föregående (sid. 186) omtalade vinskoporna, som han mycket väl känner
igen från museerna här hemma. Det kan utan vidare konstateras, att de
i Sverige och Danmark funna exemplaren i varje detalj stämma överens
med dem från Pompeji, och detta gäller också den korta latinska inskrift
de bära, namnet på den romerske hantverkare, från vars verkstad
bronskärlen utgått.
Dessa båda föremålsgrupper äro sålunda relativt samtida och äro
förfärdigade under århundradet närmast efter Kristi födelse. Men därmed äro
de rent nordiska fabrikat, tillsammans med vilka de romerska bronserna
uppträda i de slutna fynden, ävenledes inom rätt rimliga gränser tidfästa,
eftersom de kommit i jorden samtidigt.
Det återstår endast att söka få en något så när klar uppfattning om,
hur lång tid det tar för en sydeuropeisk handelsvara, en vinskopa, ett
glaskärl, en silverskål, att vandra vägen från Italien upp till Sveriges
bondebygder. Man skulle kanske vilja vara frestad att tro, att den resans längd
vore fullständigt oberäknelig, men det är ett misstag.
När dylika ensartade importföremål dyka upp i ett stort antal slutna
nordiska fynd, innehållande också ett flertal andra fornsaker, visa sig dessa
nästan undantagslöst vara så ensartat präglade, att det inte kan råda någon
tvekan, att ifrågavarande import skett under enhetliga förhållanden och
inom en tydligen strängt avgränsad tidrymd. Konsekvenserna härav ha
vittgående intresse. Alla mera svårartade tillfälligheter äro därmed
avlägsnade, det handelsutbyte, som återspeglar sig i en dylik fyndmassa, har
haft konstant karaktär, så länge det varat, och bör givetvis då ha
genomförts under den tidrymd, då de tidsbestämda, utomnordiska föremålen
förfärdigades och voro säljbara även i sitt eget land. Det var på den tiden
inte antikviteter, som köpmännen från Italien, Grekland eller Orienten förde
ut i handeln. Detta kan dessutom kontrolleras för de tider, då
betalningsmedel i form av mynt kommo i omlopp, varigenom ytterligare ett fullt
tillförlitligt dateringsmedel tillförts de nordiska fornforskarna.
Efter liknande linjer har hela den nordiska fyndmassan från järnåldern
kunnat inordnas i ett i sina huvuddrag fast kronologiskt schema, men ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
