385 (Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteraturförteckning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Danmarks äldsta historia» (Lund 1922). — S. Lindqvist, »Ottarshögen i Vendel» (i
»Fornvännen», 1917). — P. Fahlbeck, »Beowulfskvädet som källa för nordisk fornhistoria»
(i »Vitterhetsakad. handlingar», N. F. 13, 1913). — S. Lindqvist, »Den svenska
folkvandringsstilens uppkomst» (i »Rig», 1919). — S. Lindqvist, »Ynglingaättens gravskick»
(i »Fornvännen», 1921). — S. Lindqvist, »Gotlands bildstenar» (i »Rig», 1933). —
E. Floderus, »Inglingehög» (»Svenska fornminnesplatser», N:o 20). — Mogens B.
Mackeprang, »Guldhornene» (i »Aarbøger», 1936). — I. Lindquist, »Eddornas bild av
Ull och guldhornens» (i »Namn och bygd», 1927). — B. Nerman, »Fynden från Grobin
i Lettland» (i »Fornvännen», 1930).

8. VIKINGATID.

J. Steenstrup, »Normannerne» (1876—82). — O. v. Friesen, »Runorna i Sverige» (Sthlm
1928). — L. Wimmer, »De danske Runemindesmærker» (Kbhvn 1914). — E. Brate,
»Svenska runristare» (Sthlm 1926). — E. Brate, »Sveriges runinskrifter» (Sthlm 1922).
— T. J. Arne, »Det stora Svitjod» (Sthlm 1917). — T. J. Arne, »La Suède et l’Orient»
(Uppsala 1914). — E. Wadstein, »Norden och Västeuropa i gammal tid» (Sthlm 1925).
— H. Arbman, »Schweden und das karolingische Reich. Studien zu den
Handelsverbindungen des 9. Jahrhunderts» (Sthlm 1937). — H. Jahnkuhn, »Haithabu»
(Neumünster 1937). — H. Shetelig, »Vikingeminner i Vest-Europa» (Oslo 1933). — C.
Weibull, »Om det svenska och det danska rikets uppkomst» (Lund 1921). — C. Weibull,
»Den äldsta gränsläggningen mellan Sverige och Danmark» (i »Historisk tidskr. f.
Skåneland», 1917—21). — C. Weibull, »Sverige och dess nordiska grannmakter» (Lund
1921).

9. TRO OCH KULT VID VIKINGATIDENS SLUT.

Litteraturen till den fornnordiska religionshistorien är mycket stor; här kunna endast
nämnas vissa viktiga arbeten och översättningar. Ett standardverk (på tyska) är Jan
de Vries, »Altgermanische Religionsgeschichte» (2 bd, 1935—37), vars senare del
behandlar nordgermanerna. I dess första del finnes en utomordentligt utförlig
litteraturförteckning, som upptager ett stort antal svenska undersökningar. På nordiskt språk
kommer sannolikt det nu under utgivning varande A. Olrik och H. Ellekilde, »Nordens
Gudeverden» (1926 ff.) att bli det viktigaste samlingsarbetet. Det har sin särskilda
förtjänst däri, att det i stor utsträckning tager hänsyn till resultat, som
folkminnesforskningen kommit fram till. På svenska sakna vi ett motsvarande verk. Däremot
finnas givetvis en mängd specialarbeten. Ett fåtal av dessa följa här. Studier i fråga
om Uppsala tempel få bygga på S. Lindqvist, »Hednatemplet i Uppsala» (i
»Fornvännen», 1923). I ett grundläggande arbete av E. Wessén, »Studier till Sveriges hedna
mytologi och fornhistoria» (1924), granskas Adam av Bremen som källa för svensk
religionshistoria m. m. Ortnamnsfrågor behandlas i ett stort antal uppsatser i den
av J. Sahlgren utgivna tidskriften »Namn och bygd»; en populär sammanfattning är
samme författares »Vad våra ortnamn berätta» (1932, i »Studentföreningen Verdandis
småskrifter», 351; citatet sid. 300 är hämtat därifrån). Sist må också nämnas ett arbete
(på danska), V. Grönbech, »Vor Folkeæt i Oldtiden» (4 bd, 1909—12), som blivit
utgångspunkten för vidare forskning angående religionens ställning i nordiskt samhällsliv.

I fråga om översättningar av texter, som röra nordisk och särskilt svensk
religionshistoria, må här blott hänvisas till dem, som äro lätt tillgängliga i V. Grönbech,
»Nordiska myter och sagor» (i serien »Myter och sagor», 6) samt i »Främmande
religionsurkunder» utgivna av N. Söderblom (del 3, 1908). Tacitus’ »Germanerna» finns
i svensk översättning av N. E. Hammarstedt (1921); Adam av Bremen i dansk
översättning av L. Henrichsen (1930), varjämte viktiga partier återfinnas i de ovannämnda
arbetena av Lindqvist och Wessén; den poetiska Eddan i flera svenska tolkningar,
senast av A. Åkerblom (2 bd, 1920—21).

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 00:02:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svfolket/1/0423.html

		Svenska folket genom tiderna / 1. Sveriges förhistoriska bebyggelse / 385 (1938-1940) With: Ewert Wrangel Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|

	Danmarks äldsta historia» (Lund 1922). — S. Lindqvist, »Ottarshögen i Vendel» (i »Fornvännen», 1917). — P. Fahlbeck, »Beowulfskvädet som källa för nordisk fornhistoria» (i »Vitterhetsakad. handlingar», N. F. 13, 1913). — S. Lindqvist, »Den svenska folkvandringsstilens uppkomst» (i »Rig», 1919). — S. Lindqvist, »Ynglingaättens gravskick» (i »Fornvännen», 1921). — S. Lindqvist, »Gotlands bildstenar» (i »Rig», 1933). — E. Floderus, »Inglingehög» (»Svenska fornminnesplatser», N:o 20). — Mogens B. Mackeprang, »Guldhornene» (i »Aarbøger», 1936). — I. Lindquist, »Eddornas bild av Ull och guldhornens» (i »Namn och bygd», 1927). — B. Nerman, »Fynden från Grobin i Lettland» (i »Fornvännen», 1930).
8.	VIKINGATID.
	J. Steenstrup, »Normannerne» (1876—82). — O. v. Friesen, »Runorna i Sverige» (Sthlm 1928). — L. Wimmer, »De danske Runemindesmærker» (Kbhvn 1914). — E. Brate, »Svenska runristare» (Sthlm 1926). — E. Brate, »Sveriges runinskrifter» (Sthlm 1922). — T. J. Arne, »Det stora Svitjod» (Sthlm 1917). — T. J. Arne, »La Suède et l’Orient» (Uppsala 1914). — E. Wadstein, »Norden och Västeuropa i gammal tid» (Sthlm 1925). — H. Arbman, »Schweden und das karolingische Reich. Studien zu den Handelsverbindungen des 9. Jahrhunderts» (Sthlm 1937). — H. Jahnkuhn, »Haithabu» (Neumünster 1937). — H. Shetelig, »Vikingeminner i Vest-Europa» (Oslo 1933). — C. Weibull, »Om det svenska och det danska rikets uppkomst» (Lund 1921). — C. Weibull, »Den äldsta gränsläggningen mellan Sverige och Danmark» (i »Historisk tidskr. f. Skåneland», 1917—21). — C. Weibull, »Sverige och dess nordiska grannmakter» (Lund 1921).
9.	TRO OCH KULT VID VIKINGATIDENS SLUT.
	Litteraturen till den fornnordiska religionshistorien är mycket stor; här kunna endast nämnas vissa viktiga arbeten och översättningar. Ett standardverk (på tyska) är Jan de Vries, »Altgermanische Religionsgeschichte» (2 bd, 1935—37), vars senare del behandlar nordgermanerna. I dess första del finnes en utomordentligt utförlig litteraturförteckning, som upptager ett stort antal svenska undersökningar. På nordiskt språk kommer sannolikt det nu under utgivning varande A. Olrik och H. Ellekilde, »Nordens Gudeverden» (1926 ff.) att bli det viktigaste samlingsarbetet. Det har sin särskilda förtjänst däri, att det i stor utsträckning tager hänsyn till resultat, som folkminnesforskningen kommit fram till. På svenska sakna vi ett motsvarande verk. Däremot finnas givetvis en mängd specialarbeten. Ett fåtal av dessa följa här. Studier i fråga om Uppsala tempel få bygga på S. Lindqvist, »Hednatemplet i Uppsala» (i »Fornvännen», 1923). I ett grundläggande arbete av E. Wessén, »Studier till Sveriges hedna mytologi och fornhistoria» (1924), granskas Adam av Bremen som källa för svensk religionshistoria m. m. Ortnamnsfrågor behandlas i ett stort antal uppsatser i den av J. Sahlgren utgivna tidskriften »Namn och bygd»; en populär sammanfattning är samme författares »Vad våra ortnamn berätta» (1932, i »Studentföreningen Verdandis småskrifter», 351; citatet sid. 300 är hämtat därifrån). Sist må också nämnas ett arbete (på danska), V. Grönbech, »Vor Folkeæt i Oldtiden» (4 bd, 1909—12), som blivit utgångspunkten för vidare forskning angående religionens ställning i nordiskt samhällsliv. I fråga om översättningar av texter, som röra nordisk och särskilt svensk religionshistoria, må här blott hänvisas till dem, som äro lätt tillgängliga i V. Grönbech, »Nordiska myter och sagor» (i serien »Myter och sagor», 6) samt i »Främmande religionsurkunder» utgivna av N. Söderblom (del 3, 1908). Tacitus’ »Germanerna» finns i svensk översättning av N. E. Hammarstedt (1921); Adam av Bremen i dansk översättning av L. Henrichsen (1930), varjämte viktiga partier återfinnas i de ovannämnda arbetena av Lindqvist och Wessén; den poetiska Eddan i flera svenska tolkningar, senast av A. Åkerblom (2 bd, 1920—21).