Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det hela taget dock betydelsefulla eftergifter fram till ett läge, då ett
konstitutionellt kungadöme i grundlagsstiftarnas mening verkligen var rådande.
Men därmed är utvecklingen ingalunda avslutad. Nu först kan
demokratiseringen sägas på allvar ta sin början.
Den äger rum i flera olika steg och sker naturligtvis genom både
författningsändring och författningsförvandling.
MINISTÄRENS UPPKOMST.
Den första åtminstone i bemärkelsen förstkommande förutsättningen
för ett parlamentariskt statsskick är, att konungens personliga makt
in-skränkes till förmån för hans rådgivares, överallt där en monark regerar
med hjälp av ett statsråd, konselj, kabinett, ministär, regering eller vad
det nu heter, där han alltså enligt grundlag eller praxis kan fatta sina
beslut, först sedan han hört sina lagliga rådgivare, tenderar »makten», själva
avgörandet, att glida över till ministrarna.
Vår regeringsform säger klart och tydligt i sin fjärde paragraf:
»Konungen äger att allena styra riket på det sätt, denna regeringsform
föreskriver; inhämte dock i de fall, här nedanföre stadgas, underrättelse och
råd av ett statsråd...» Sedan den sjunde paragrafen klart och tydligt
utsagt, att alla regeringsårenden skola behandlas i statsrådet, och den
åttonde, att minst fyra ledamöter därvid måste vara närvarande, inskärpes
i den nionde ytterligare, att statsråden icke blott ha rätt men också
skyldighet att avge råd, men att det är »konungen förbehållet att allena
besluta».
I det grundlagsskrivande konstitutionsutskottets berömda motivering
och förklaring, som medsändes regeringsformen till 1809 års riksdag, heter
det också i tydliga ordalag: »Konungens statsråd utgör icke en i hans
styrelse deltagande kår, tillsatt av Rikets ständer... Statsrådet är
sammansatt av ämbetsmän, som Konungen tillkallar, och vilkas råd han hör
icke blott av plikt, utan även av förtroende».
Som vi tidigare sett, vinnläde sig både Karl XIV Johan och hans
efterträdare Oskar I om att dessa bestämmelser inte bara skulle bli tomma ord.
De regerade så bokstavligt och eftertryckligt, som det var dem möjligt. Men
sedan gick det inte längre. Under Karl XV:s tid inträffade en betydande
förändring i förhållandet mellan konungen och hans rådgivare.
Anledningen är på det hela taget enkel nog. Det är inte lätt för en man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0012.html
