- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
15

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att regera, att själv bestämma i de snart sagt otaliga ärenden, som draga
förbi i en aldrig sinande ström. Ju mer statsverksamheten ökas, desto flera
och svårare bli också ärendena. Det blir allt besvärligare för en enda man.
även med bästa vilja i världen, att bemästra dem alla. Särskilt gällde nu
detta om den glade »Kung Kalle». Det dagliga, mödosamma arbetet med
att sätta sig in i eller att blott följa regeringens verksamhet låg inte alls
för en man med hans temperament och vanor. (Däremot tyckte han om
att synas; inte minst att synas som en god, välvillig kung.) Följaktligen
fingo statsråden alltmer övertaga även själva beslutandet. För övrigt kan
man väl säga, att en sådan förskjutning av det faktiska avgörandet från
konungen till hans rådgivare ligger snubblande nära i varje konstitutionellt
system. Statsråden förbereda var för sig — och genom statsrådsberedningen
i viktiga fall alla tillsammans — de förekommande ärendena. De
sammanfatta enligt grundlagens bud sina meningar om hur avgörandet skall träffas
i ett råd till konungen. De få — fortfarande enligt grundlagen — dessa
råd protokollförda: därmed övertaga de ock ansvaret för dessa sina råd och
för kungens därpå grundade beslut. Är det att undra på, om dessa
rådgivare i praktiken, även under en kunnig, påpasslig och viljestark konung,
också få mycket stor delaktighet i själva bestämmandet?

Nu ginge det väl an, ur en maktlvsten konungs synpunkt, om han själv
tillsatte och avskedade dessa statsråd hur som helst, vilket han ju formellt
har rätt till. Men det bar sig i praktiken inte så lätt. Regeringen utvecklas
så småningom gärna till att bli en enhetlig »kår», något som erfarenheten
från många länder visar. Dess ledamöter sammansvetsas genom
gemensamma mödor och gemensamt ansvar. Någon av dess medlemmar
framträder som dess ledande kraft. Och då har man, för att nu begagna
de utländska facktermerna, en ministär med en premiärminister som chef.

Så har det också gått i vårt land. Det 1809 inrättade statsrådets
omvandling till en modern ministär har passerat åtskilliga stadier. Den har
förberetts genom statsrådsberedningens inrättande och genom
departementalreformen 1840 (båda omtalade i åttonde bandet). Men den avgörande
vändningen kom i början av Karl XV:s tid. Redan som regent under den
sjuke kung Oskars sista år skaffade sig Karl en nästan helt ny
statsråds-uppsättning. Han ville, som han själv förkunnade, omge sig med »en
homogen konselj». Därmed avsåg han emellertid icke någon ministär i den
mening, som här nämnts. Hans avsikt var säkerligen helt enkelt att skaffa
sig vad man kunde kalla en stab av dugliga och pålitliga adjutanter, vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free