Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men innan vi ägna representationsreformens slutliga genomförande —
på senhösten 1865 — vår uppmärksamhet, är det på sin plats att något
närmare än vanligen sker granska en annan reform, som både indirekt
och direkt haft en stor betydelse dels som förberedelse till
representationsförändringen, dels och än mer för vårt lands grundliga demokratisering
över huvud taget. Det som här avses är naturligtvis
kommunalförordningarnas utfärdande 1862.
Det var under slutet av Oskar I:s regering, som riksdagen tog det
avgörande initiativet i frågan. En hel rad motioner väcktes, och Allmänna
besvärs- och ekonomiutskottet avgav ett sakrikt och tänkvärt utlåtande.
Bland annat sökte utskottet besvara den kvistiga frågan, varför
»kommunalfriheten» eller den lokala självstyrelsen, som är vida äldre än den
statliga, så småningom hade förtunnats och nästan försvunnit, under det att
grundvalen för demokrati i statsstyrelsen blivit lagd i det ena landet efter
det andra; en fråga, som här blott skall antydas. Men utlåtandet innehöll
ej blott en historisk skildring och teoretiska spekulationer. Det utmynnar
i själva verket i ett utkast till den reform, som inom kort skulle komma
att genomföras. Grundtanken var helt enkelt den, att svenska folket kunde
styra och borde styra sig själv inom sina hävdvunna kommunala menigheter,
socknen och staden. Men utöver dessa, som självfallet skulle bibehållas,
föreslog man nu med stor iver insättandet av en ny »samfällighet»,
läns-kommunen med sitt landsting. Där så behövdes borde den kommunala
styrelsen verkställas genom representanter för menigheterna, och dessa
representanter skulle utses genom samfällda val oberoende av ståndsindelningen.
I riksdagsdebatterna underströkos och fördjupades utskottets synpunkter.
Man skulle kunna tro, att de konservativa nu visade sig rädda för de
samfällda valen, varigenom man ju bröt med ståndsprincipen och sålunda
banade väg för representationsreformen. Men detta visade sig i mycket ringa
utsträckning vara fallet. Endast några få röster höjdes emot reformen.
Många kloka ord sades däremot till dess förmån. En på den tiden mycket
framstående bonderepresentant, Matts Pehrsson från Roslagen, framförde
ett onekligen mycket träffande skäl: »Det ligger i det svenska folklynnet»,
sade han, »ett visst begär hos en var, att såsom det heter hava sitt ord
med i laget». Och en annan, senare mycket känd liberal bonde, Jonas
Andersson i Häckenäs, betonade, att utom den direkta nyttan för kommunerna
även en mycket betydelsefull biprodukt skulle vinnas. De kommunala
församlingarna och inte minst de tilltänkta landstingen skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
