Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bedövande intrycket därav hade luinnit giva rum för några
känslo-utbrott, hörde man lantmarskalkens lugna stämma på vanligt sätt anmäla
till bordläggning några inkomna utskottsbetänkanden samt fråga, om
rid-derskapet och adeln behagade åtskiljas. Och så förfogade sig var och en i
stillhet hem till sitt».
Själv säger De Geer, att han för egen del kände föga segerglädje. Den
förlorande sidan var dyster men i allmänhet icke bitter. I debatterna hade
dess talesmän också lovat och försäkrat att, om reformen genomfördes,
»göra allt för att den skall lända till fosterlandets framtida båtnad, trygghet
och utveckling i det goda, ädla ocf stora».
Men smärtan var uppriktig och allmän. Hur slaget kändes kan man
förnimma i en anteckning av friherre Rudolf Mauritz Klinckowström —
senare mångårig ledamot av Första kammaren — som under den 7 december
1865 noterar i sin dagbok: »Måtte Gud leda detta beslut, som jag tror
försvagar konungamakten, bringar split, oro och förvecklingar för fäderneslandet,
och undandrager adeln deltagande i landets angelägenheter — till en god
utgång, att det ej må hava dessa svåra följder för ett älskat fädernesland! Det
ser dock rätt mörkt ut, och smärtar mig djupare, än jag kan uttrycka det. . .»
Den vinnande sidan visade däremot naturligtvis mångfaldiga prov på
sin glädje, sin tacksamhet och sina förhoppningar. Huvudstaden fylldes
med stormande jubel; och så snart telegrafen fört budet ut till rikets alla
delar, ställdes det till glädjefester, och tacksamheten emot konungen och
justitiestatsministern fingo otaliga uttryck. Det skåltalades betydligt i vårt
land denna december månad. En mycket nykteristisk riksdagsman av
bondeståndet, klockaren Sven Rosenberg från Östra Ljungby, skriver också i
sina »Minnesanteckningar»: »Första vinsten av representationsförändringen
skördade visst kaféerna, schweizerierna och konditorierna ...»
Så småningom fördunstade emellertid detta glädjerus. Riksdagens
tacksamhet mot »den bästa av ministärer» förminskades uppenbart redan under
de första månaderna av 1866, och mot slutet av den sista ståndsriksdagen
fick regeringen uppleva flera ganska obehagliga nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
