Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BONDEVÄLDET.
Ett faktum, som kommit ganska mycket i skymundan vid alla
skildringar av representationsreformen, är, att den av De Geer drevs fram utan
alla utredningar och undersökningar om hur den skulle komma att verka.
Även från håll, där De Geer är föremål för den största och mest
oreserverade beundran, har det med fog uttalats, att han famlade i blindo eller att
han gick fram uteslutande »på känn», då han skrev sitt förslag.
Resultatet blev också en första kammare vida mer aristokratisk,
byråkratisk och så småningom — ehuru knappast omedelbart — i allo mera
konservativ, än han hade tänkt sig. Landstingen och stadsfullmäktige
valdes med en efter inkomsten graderad rösträtt, som redan i och för sig gav
de förmögna ett övervägande inflytande. Därtill kommo de stränga
villkoren för valbarhet. Ingen kunde inväljas i Första kammaren, som ej hade
4,000 kronors inkomst eller en fastighet, taxeringsvärderad till 80,000
kronor. Men ej nog härmed. Första kammarens ledamöter fingo ej arvode,
ej heller reseersättning. Det visade sig också omedelbart, att det i hela
riket blott funnos c:a 10,000 till Första kammaren valbara personer (1870)
och ett ännu långt ringare antal, som var villigt att på egen bekostnad
deltaga i riksdagsarbetet. Många av bönder helt och hållet behärskade
landsting — som alltså skulle ha kunnat välja in bönder i Första
kammaren — letade med ljus och lykta efter kandidater, som voro på en gång
valbara och villiga. Första kammaren blev alltså ett överhus, fyllt av
storgodsägare, brukspatroner och höga ämbetsmän. Det blev aristokratiskt
både i god mening och dålig mening.
Gentemot en så beskaffad Första kammare ställdes en Andra kammare,
som trots alla De Geers försök att motverka saken, blev hemvist för det
på förhand mycket omtalade och fruktade »bondregementet».
Riksdagsordningen gav visserligen städerna ungefär dubbelt så stor representation
i förhållande till sin folkmängd, som landsbygden erhöll. Men icke desto
mindre fick landsbygden 135, städerna 55 mandat i den ursprungliga Andra
kammaren. I varje landsbygdsvalkrets dominerade bönderna som väljare,
och de voro från bondeståndets tid vana att till representanter välja sina
egna ståndsbröder. Till en början utsågos likväl åtskilliga »herremän»;
men så småningom började väljarna att rata dem för »rena bönder». Andra
kammaren blev i praktiken en bondekammare, även om de s. k. rena
bönderna blott under en valperiod på 1880-talets början utgjorde klar majoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
