Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sionsförbundet med åren drivits bort från Waldenströms ursprungliga
position.
För Sundberg var den evangelisk-lutherska traditionen inom svenska
kyrkan något oändligt värdefullt. Det var helt i hans sinne, när han —
med den magnifika grandezza som var honom egen — 1893 presiderade
vid firandet av trehundraårsminnet av Uppsala möte. Waldenström åter
kunde många gånger tala föraktligt om Luther, icke minst om Luthers lilla
katekes, men trots allt är det icke fråga om annat, än att Svenska
missionsförbundet liksom också andra frikyrkobildningar i vårt land, ha, jämförda
med liknande sammanslutningar i andra länder, ett omisskännligt
evange-liskt-lutherskt inslag.
Bägge, Sundberg och Waldenström, voro kraftkarlar, vida beryktade för
sin orädda, slagfärdiga frispråkighet. Waldenström kunde yttra sig profant
nog, och om Sundberg voro många anekdoter i svang angående hans
pregnanta kraftuttryck. Legenden har här spunnit vidare på en ganska smal
tråd: det var, som om det svenska folket i anekdoterna om Sundbergs
kraftuttryck hade velat finna en ursäkt för sitt eget vårdslösa språk. Kraftkarlar
voro de som sagt bägge två. Sundberg var icke rädd för att vara
princip-trogen, Waldenström icke rädd för att gå längre än han från början hade
ämnat.
Waldenström, med god akademisk bildning, hade den likheten med
Grundtvig, att han i folklighetens intresse gärna hackade på det
akademiska, speciellt på teologien. Sundberg var Uppsala universitets myndige
och mycket högt skattade prokansler, och teologisk vetenskap liksom annan
vetenskap satte han högt. Dock var han inom teologien, dels på grund av
sin allmänna konservativa inställning, dels emedan han icke var någon den
vetenskapliga forskningens självständige utövare,’ starkt traditionsbunden.
Det oskariska Sverige i kyrkligt hänseende är emellertid icke tillräckligt
karakteriserat genom namnen Sundberg och Waldenström. Några andra
namn måste också nämnas. Pastor G. E. Beskow (död 1899) kan icke
förbigås. Han var präst vid Blasieholmskyrkan i Stockholm. Detta mycket
rymliga, fantasilösa tempel hade tillkommit just för att bereda Beskow
den friare, mera lösa anknytning till den kyrkliga organisationen, som låg
för hans temperament. Han fyllde sin kyrka med en talrik åhörareskara,
vilken blev honom trogen årtionde efter årtionde, en motsvarighet i obunden
form till en dansk valgmenighed. Hans religiösa position karakteriseras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
