Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dades, blott omkring 37, med 11 (delvis mycket primitiva) kyrkor och med
14 pastorer. Femtio år senare utgjorde församlingarnas antal 1,092,
pastorernas 611, och medlemsantalet var uppe i över kvartsmillionen. Många
ståtliga kyrkor hade blivit byggda, högre och lägre läroverk,
prästbildningsanstalt, barnhem, ålderdomshem, sjukhus, diakonissanstalter hade blivit
inrättade. Det är anmärkningsvärt, att hela denna storartade utveckling
försiggick utan nämnvärt understöd eller intresse från Sveriges sida. Under
själva grundläggningstiden lämnade svenska kyrkan prästerliga krafter —
ett par av de utresta blevo sedan befordrade i hemlandet — men sedan
redde man sig på egen hand. Ingen svensk präst kände sig kallad att
utvandra till sina landsmän i fjärran västern, vilket väl sammanhängde med
att man i Sverige såg emigrationen med oblida ögon. Våra utflyttade
landsmän blevo snart amerikaniserade, men en stark känsla för Sverige levde
dock kvar, likaså kärleken till det svenska språket. Den som skriver dessa
rader predikade sommaren 1938 i Texas’ huvudstad Austin för en skara på
sextusen svenskättlingar, vilka hade samlats till en jubileumshögtid. Man
hade begärt predikan på svenska. Man ville höra det svenska tungomålet,
och man förstod det, fastän mer än åttio procent av de närvarande aldrig
hade besökt Sverige. Annars har det gått så — naturligt nog — att
engelskan numera kan sägas vara Augustanasynodens gudstjänstspråk.
Det har i det föregående talats om expansion av kyrkans arbete till nya
områden. Det kan sättas såsom överskrift över Nathan Söderbloms
verksamhet såsom ärkebiskop. Söderbloms utnämning och invigning till
ärkebiskop ägde rum under en orons tid, krigsutbrottets år 1914. Hans
utnämning mottogs med sällsynt intresse från alla håll. Få svenskar torde ha haft
så många kulturella förbindelser inom och utom landet som han, för att
icke tala om de teologiska, resp. kyrkliga. Med glädje såg det kulturella
Sverige Nathan Söderblom såsom ärkebiskop. Med sin fascinerande
personlighet sopade han undan en hel del gamla fördomar. Han hade i hög
grad förmågan att skapa atmosfär, och den minst sagt trumpna stämningen
gentemot religion och kyrka, som levde kvar sedan åttiotalets brytningstid,
fick han att vika. Gosselynnets hoppfulla håg och fantasi spred han
omkring sig, vart han kom.
I mycket hög grad hade han för egen del behov av denna hoppfulla håg,
inför de nya uppgifter som han såg sig förelagda eller, rättare sagt, som
han med trons intuition upptäckte, och vilka han, med under svårigheterna
växande krafter, visade sig vara mannen att gå i land med. Nästan det för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
