Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna »skolmamsell» i höghalsad, långärmad klänning
och fotsid kjol, värdig och allvarlig och högtidligt
medveten om den uppgift, åt vilken hon vigt sitt liv och som
för det stora flertalet av hennes medsystrar i landets
småskolekatedrar betydde en tillvaro i små förhållanden
och stora försakelser, målades vid sekelskiftet av Ragnar
Ljungman. ■— Oljemålning. Göteborgs museum.
verksorganisation. Son till
en folkskollärare var
Fridtjuv Berg i trettio år (1881
—1911) folkskollärare i
Nikolai folkskola i
Stockholm. Två vid 1880-talets
början grundade viktiga
institutioner voro de
organ, genom vilka Fridtjuv
Berg kom att påverka
sina kolleger och leda
opinionen: Sveriges
allmänna folkskollärareförening,
bildad 1880, och »Svensk
läraretidning», grundad
1882. Han var också
senare i åtskilliga år
ordförande i föreningen och
redaktör för tidningen. 1883
utgav han sin skrift
»Folkskolan som bottenskola»,
som ansågs så farlig, att
den ej fick hållas
tillgänglig vid allmänna
folkskol-lärarmötet i Uppsala
samma år. Det system för
skolväsendet, som
Fridtjuv Berg här framlade,
var enkelt och betydelse-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Med barnafromma, vattblä ögon blickar denne lille
stillsamme och grånade kulturkämpe ut över den värld, som han och hans kolleger varit
med om att omforma — med griffeltavlor och multiplikationstabeller, psalmbok,
naturlära och »Folkskolans läsebok». Hans arbete var inte något yrke — det var ett kall; ära
gav det inte mycken, lönen var jämmerlig, och tålamod och försakelse fick han öva sig
i. Men han visste vad han kämpade för, förskansad bakom sin lilla fernissade kateder
—-mot vidskepelse, mörker och dumhet, och framgången fyllde honom med en inre, stilla
glädje, som lyser ur hans lilla värdiga, ödmjuka gestalt. — Den svenske skolläraren har
i konsten knappast fått en vackrare hyllning än i denna målning av Ola Larsson 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
