Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åtskilliga fattigbössor finnas
ännu kvar vid vära kyrkor; ofta
äro de försedda med inskrifter,
bibelspråk eller andra sentenser,
vädjande till människornas
barmhärtighet och givmildhet. — Här
återgivna fattigstock med citat ur
Ordspråksboken och kraftigt lås
står vid Boda kyrka i Dalarna.
använda för allehanda hjälpbehövande, både
sjuka av olika slag och ålderdomssvaga och
t. o. m. för värnlösa barn (se föregående
uppsats) . Andliga gillen och ordnar uppförde
helgeandshus, vilka synas ha fyllt ungefärligen
samma syften. Men även vad vi i dag kalla
församlingen sökte hjälpa sina behövande
medlemmar. Den fortfarande så oerhört
betydelsefulla indelningen av vårt land i
församlingar och kommuner leder sitt ursprung från
tiden för kristendomens införande. Den
menighet, som samlade sig om en kyrka, fick snabbt
allehanda gemensamma intressen och bildade
en »kyrksocken», och så växte för snart tusen
år sedan en indelning fram, som består i stora
drag än i dag och som för övrigt bereder oss
stora bekymmer icke minst i fråga om den
sociala verksamheten; alltför många av dessa
socknar äro för små för vår tids förhållanden.
Under förra hälften av medeltiden hade
bönderna rätt att taga hand om en viss del av det
s. k. sädestiondet för att själva dela ut det till
socknens fattiga. Denna inbördes hjälp i en
socken är den äldsta form av fattigvård här i
landet. Sedermera tog emellertid kyrkan helt
hand om sädestiondet, men den för de fattiga
avsedda delen skulle användas för hospitalen.
Genom reformationen kommo hospital och helgeandshus i statens
händer. Lika fullt fingo dessa anstalter ända fram till omkring sekelskiftet
1800 förbli samma underliga blandning av sjuk- och fattigvårdsanstalter.
Hjälpverksamheten inom församlingarna var i regel ytterst litet utvecklad,
och för det mesta var tiggeriet den enda vägen till försörjning. Under
prästernas ledning insamlades dock medel att fördelas bland de fattiga.
På lämpliga platser i socknen, t. ex. som det står i en gammal urkund
»i backen där största vägen är», uppsattes en armbössestock, fattigbössa
eller vad man nu kallade det, vidare anslogos böter (för diverse
forsyndelser) till de fattiga. Tidvis gjordes från statens sida försök att förmå kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
