Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur man i huvudstaden löste problemet bostäder ät de fattiga pä 1870-talet: en sal i
gamla kolerasjukhuset vid Karl XV:s port, i vilken man hyst in sexton barnrika
familjer. — Träsnitt av C. Weidenhayn efter teckning av Nils G. Janzon i »Hemvännen» 1878.
vände man ett förfaringssätt, som genom sin brutalitet utgjorde en
skamfläck för vårt folk, nämligen bortauktionering av understödstagarna.
Det gick så till, att de fattiga utbjödos på offentlig auktion till den
minst-bjudande. Denna fruktansvärda handel med människor har många gånger
skildrats i press och i litteratur. För oss förefaller det obegripligt, hur föga
folk i allmänhet reagerade. Vid 1891 års riksdag yrkade en motionär, att
auktionering skulle förbjudas, men fann ringa gensvar. Visserligen ansåg
riksdagen det anstötligt, att fattighjonen — vare sig barn eller andra —
vore närvarande vid auktionen, men mot sådant borde man icke lagstifta
utan söka bekämpa det på upplysningens väg. Att förbjuda själva
auk-tionsförfarandet skulle innebära ett ingrepp i kommunernas rätt att sköta
sin fattigvårdsplikt på ett billigt sätt, något som icke ansågs kunna
ifråga-komma! Först genom 1918 års lag förbjöds auktionsförfarandet.
Allteftersom kommunerna blevo tvungna betrakta hospitalens
förvandling från fattigvårds- till sjukvårdsanstalter som ett ofrånkomligt faktum,
framstod det för dem som en hård nödvändighet att själva som ersättning
skapa mindre, kommunala fattigvårdsanstalter, att bereda sig möjlighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
