- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 10. Kring sekelskiftet /
138

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur Uppsala stad sedan 1935 härbärgerar sina fattiga åldringar — som få flytta från
dragiga vindskupor och fuktiga kyffen titt ljusa rum med centralvärme, i en värld av
hygien, bekvämligheter och trevnad.

fattigvårdsstyrelsen i hustruns hemortskommun, som låg bakom det
äktenskapet. Så fick hon och barnen hans hemortsrätt, d. v. s. vi fick se’n svara
för dem allihop. Men ibland kan man ju på sätt och vis förstå det, som
när det är fråga om en riktigt liten och fattig kommun. Och sådana finns
det gott om i Sverige!

Men låt oss tänka på något roligare, på vårt ålderdomshem. Det är vi
stolta över, det är någonting annat, det, än den gamla fattiggården vi hade
förr i världen. Vi ha en utmärkt föreståndarinna, och de gamla trivas så
gott. De vill förstås gärna bo kvar i sin stuga så länge det finnes någon
möjlighet, och det är ju bara bra, men när det blir för svårt att sköta sig
själv är man tacksam att få komma till hemmet. Det är bara en sak, som
inte är som den skall, och det är att vi blivit rent tvungna att behålla ett par
sinnessjuka här på hemmet. De borde naturligtvis få vård på annat håll,
men vad skall man göra, när det inte finns platser. Kanske det blir bättre,
när det nu skall bli särskilda vårdhem för sinnessjuka genom landstingen.

Förresten är det många sjuka som vi betala för på allehanda
vårdanstalter. Det är så många som inga reserver ha att ta av, när sjukdom
kommer, och inte är de med i sjukkassan. Vi betala på lasarettet, på
sinnessjukhus, på sanatorier och många andra ställen. Och det är då en skön sak, att
sådana utgifter få vi sedan tillbaks av landstinget.

Det vill säga, om vi inte kan få ut det av patienten eller av de
försörj-ningspliktiga anhöriga. Det är en sida av fattigvårdsarbetet, som minsann
inte är så roligt att sköta, detta att vaka över att den som fått fattigvård
betalar tillbaks det, om han kan, eller eljest att försöka få ersättning av de
försörjningspliktiga. Det är verkligen inte så vanligt, att folk betalar
godvilligt. Men det måste tillses, att den som kan betala, gör det. Nyligen lät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:04:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/10/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free