Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning bland befolkningen i södra Sverige,
dels inövade han klockare i metoden, och
erbjöd läkare som så önskade frisk
vaccin. I en skrift 1802 uppger han, att
han ympat över 2,000 barn och skickat
ympmateria till 80 läkare. Utan tvivel
var det också Rosenschölds energiska
och framgångsrika ympningsverksamhet,
som förmådde regeringen att söka
åvägabringa en allmän vaccinering på
frivillighetens väg genom att låta anställa
vaccinatörer samt vidtaga anordningar
för tillhandahållande av ympämne. Då
befolkningen emellertid visade sig
ganska trög att förmås till vaccination,
beslöt sig regeringen slutligen efter
långvarigt övervägande att den 6 mars 1816
utfärda ett reglemente om
tvångsvacci-nation av alla barn under två år, som ej
haft smittkoppor. Detta reglemente kom
att med vissa (år 1853) vidtagna smärre
förändringar och kompletteringar i
huvudsak bli gällande i hundra år, tills det
år 1916 ersattes av vår nuvarande lag
angående skyddskoppympning.
Verkan av vaccinationens mera allmänna införande i vårt, enligt vad
vi sett, i hög grad av smittkoppor hemsökta land visade sig nästan
omedelbart i snabbt sjunkande av dödligheten i koppor. Denna steg dock åter
något på 1830-talet, sannolikt beroende på att ympskyddet hos tidigare
vaccinerade vid denna tid så avtagit, att jordmån nu åter fanns för
smittans spridning. Sedan man på 1840-talet börjat inse, att vaccinationens
skyddskraft var av begränsad varaktighet, blev det alltmera vanligt att
företaga revaccination av särskilt för smitta utsatta personer och vid
hotande smittkoppsepidemier. Troligen är det i sammanhang härmed, som
en betydande nedgång i dödligheten åter inträder vid denna tid.
Vaccinationen lyckades dock aldrig bli fullt allmän, på sin höjd 80 °/o av
vaccina-tionspliktiga barn torde ha fullgjort plikten, och vissa tider har procenten
Provinsialläkarna hade sig tilldelade
bestämda distrikt och stationer och
utnämndes av Kungl. Maj:t och skulle
(och skola fortfarande) enligt bestämd
taxa inom sina distrikt tillhandagå
allmänheten med enskild sjukvård,
utfärda intyg etc. Under 1800-talet var
en särskild uniform fastställd för
provinsialläkarna. Ovanstående porträtt
— av provinsialläkaren E. M.
Waldenström i Luleå, fadern till den bekante
frikyrkomannen — visar hur den tog
sig ut. — Akvarell av F. von Dardel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
