Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65 någorlunda användbara epidemisjukhus, av vilka endast 6 kommo på
landsbygden.
Sommaren 1889 hade emellertid kolera ånyo dykt upp i Europa och
syntes nu på allvar hota vårt land. Detta verkade som ett skrämskott och kom
den domnade byggnadsivern att vakna upp. Man började allmänt nybygga
eller tidsenligt omändra redan befintliga mer eller mindre provisoriska
epidemisjukhus. Vid seklets slut hade sålunda av dåvarande 93 städer 85
inrättat epidemisjukhus, av vilka endast 7 voro provisoriska, och på
landsbygden funnos 45 permanenta epidemisjukhus och några hundratal
provisoriska sjukstugor för tillfälligt bruk. År 1919 antogos nya hälsovårds- och
epidemilagar. Inrättandet av epidemisjukhus blev nu obligatoriskt även för
landsbygden, men skyldigheten överflyttades samtidigt från de enskilda
kommunerna till landstingen. Härigenom har epidemisjukhusvården
kunnat mera enhetligt ordnas inom de olika landstingsområdena med större
sjukhus, där icke blott isoleringssynpunkten beaktats, utan även vården
och behandlingen av de sjuka bättre tillgodosetts, än som ofta varit fallet
på de små kommunala sjukhusen å landsbygden. Åtskilliga speciella
förordningar angående epidemiska sjukdomar och reglementen i sanitära
frågor ha också senare tillkommit.
År 1875 med den då börjande tillämpningen av de ovan nämnda båda
stadgarna betecknar en vändpunkt för den allmänna hälsovården i vårt
land. Då börjar den nyare tiden på detta kulturområde. Dödligheten i
epidemiska sjukdomar har sedan dess betydligt gått ned och den allmänna
dödligheten härigenom också avsevärt sjunkit, samtidigt som
medellivslängden höjts. Vid århundradets mitt utgjorde denna 42,4 år, vid
sekelskiftet var den 10 år högre och för 5-årsperioden 1931—35 uppgick den till 64,4
år. Förbättringen har framför allt gjort sig gällande i fråga om städernas
innevånare. Vid mitten av förra århundradet var dödligheten i städerna
(1851—60: 31,2 °/oo) en halv gång så stor som på landsbygden (20,6 %o), i
början av 1900-talet var den ungefär lika för båda (1898—1907: 15,7 resp.
15,5 %o). Sänkningen av dödligheten har jämväl skett ganska jämnt utan
större fluktuationer de olika åren, beroende på frånvaro av förra tiders på
dödligheten starkt inverkande epidemier. De förut i folkhälsan så kraftigt
ingripande farsoterna tyckas ha mistat sitt övertag. Härigenom har den
allmänna hälsovården också kunnat inrikta sig mera målmedvetet på andra
uppgifter än uteslutande farsotsbekämpande, såsom kamp mot kroniska
folksjukdomar, förhindrande av yrkessjukdomar och alla de åtgärder för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
