Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sextiotusen svenskar slöto upp under de röda fanorna 1898 — det dr, då
Landsorganisationen konstituerades av ombud för tjugofyra fackförbund men det socialdemokratiska
partiet ännu hade bara en man (Hjalmar Branting) i riksdagen. — 1 maj i Stockholm
1898. Teckning av Arthur Sjögren i »Julfacklan» 1898.
FACKFÖRENINGSRÖRELSENS GENOMBROTTSÅR.
AV JOHN LINDGREN.
1860-talet är ur arbetarrörelsens synpunkt ett märkligt årtionde. I
Tyskland framlade Ferdinand Lassalle 1863 i sin berömda »Öppna
svarsskrivelse» ett klart utformat program för arbetarklassens politiska strävanden.
Han ställde som arbetarrörelsens främsta uppgift att erövra den allmänna,
lika och direkta rösträtten; därmed skulle utsikt öppnas för arbetarna, den
talrikaste gruppen i samhället, att öva inflytande på statslivet. Till den
fackliga verksamheten stod Lassalle av teoretiska skäl avvisande; dock blev
hans eggande och sporrande agitation även på detta område av betydelse, i
det den bidrog till att väcka den tyska arbetarklassen till medvetande om
sin sociala och ekonomiska särställning i samhället.
Året efter Lassalles framträdande som agitator och arbetarledare lades i
London grunden till Internationella arbetarassociationen, vanligen benämnd
Första internationalen. Dess uppgift var att förena arbetarna i skilda
länder till gemensamma strävanden för de mål, som Marx och Engels sexton år
tidigare skisserat i Kommunistiska manifestet. Vid internationalens första
kongress i Geneve på hösten 1866 antogs en resolution, författad av Marx,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
