Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens förbindelser med August Palm, som
vid jultiden 1881 anlänt till huvudstaden
för att driva propaganda för sin
lassallean-ska socialism. Närmast i syfte att bereda
Palm tillfälle att inomhus tala till
Stockholms arbetare — hans egna försök att
anskaffa en lokal hade misslyckats — utlyste
snickeriarbetarföreningen till den 30
december 1881 ett möte, där det
obligatoriska ämnet: Vad bör göras för att få
arbetarens betryckta ekonomiska ställning
förbättrad? skulle diskuteras? Denna
åtgärd kom att bilda upptakten till den
moderna fackföreningsrörelsen i vårt land.
På förslag av en metallarbetare vid
namn Johannes Svensson beslöt mötet att
tillsätta en kommitté på femton personer
för att närmare utreda frågan, om bildandet av fackföreningar vore för
arbetaren nyttigt, »och att, om kommittén efter noggrann prövning av
förhållandena stannade vid denna åsikt, upprätta förslag till stadgar för sådana
fackföreningar och sprida dessa stadgar genom cirkulär till arbetsgivarna
och arbetarna inom de olika yrkena». Kommittén fullgjorde sitt uppdrag
genom att utarbeta ett förslag till »Program och Stadgar för Fack-föreningar
för arbetare», vilket i slutet av mars 1882 godkändes av ett arbetarmöte.
Förslaget byggde på den s. k. harmoniteorin mellan kapital och arbete och
var närmast anpassat efter den hantverksmässiga smådriften. Som
organisationstanken dittills huvudsakligast slagit rot inom hantverksyrkena med
deras mer eller mindre starka traditioner från skråtiden, var denna
begränsning i och för sig naturlig och förklarlig. Ä andra sidan var dock den
omständigheten anmärkningsvärd, att kommittén helt bortsett från den
industriella utvecklingen.
Enligt det uppgjorda fackföreningsprogrammet var nästa steg att
centralisera de lokala föreningarna. I Stockholm skedde detta på nyåret 1883,
då en facklig centralkommitté bildades. Med Stockholmsprogrammet som
förebild uppstodo fackföreningar på skilda platser i landet, vilka likaledes
sammanslötos i lokala samorganisationer.
»Sådan är den enda arbetarrörelse
som vederbörande kunna se utan
att vädra plundring, mord och
petroleum ...», ansåg Carl Larsson i
»Kasper» 1872.
Sv. folket genom tiderna X. — 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
