Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiets sida inga åtgärder för att sätta bestämmelsen i kraft. Trots
partikongressens direktiv sysslade partiet även i fortsättningen med fackliga spörsmål.
Det avgörande steget i riktning mot en centralisation av
fackföreningsrörelsen togs vid den skandinaviska arbetarkongressen i Stockholm 1897.
I ett uttalande om det fackliga samarbetet slogs fast, att grundformen för
en centralisation av fackföreningsväsendet borde vara »i den möjligast
högsta grad» hela landet omfattande förbund. Dessa jämte de enskilda
fackföreningar, som av olika skäl icke kunde bilda något förbund, skulle
tillsammans konstituera en landsorganisation. Den omedelbart efter det
skandinaviska mötet sammanträdande partikongressen bemyndigade de fackliga
organisationerna att själva ordna sin fackliga samverkan på ett bättre sätt,
dock så att samarbetet med det socialdemokratiska partiet tryggades.
Efter ett omfattande förberedande arbete, verkställt av ett 1897 tillsatt
interimsekreteriat, kunde en facklig landskongress inkallas till den 5
augusti 1898. Att fackföreningsrörelsen skulle konsolideras i en
centralorganisation var man enig om. Däremot kommo skiftande åsikter till uttryck
om de uppgifter, som skulle tillkomma den nya sammanslutningen, liksom
om den ställning, den skulle intaga till det socialdemokratiska partiet.
I stadgarnas ingress angavs som uppgift för centralorganisationen
—-namnet blev Landsorganisationen i Sverige — att vid försvarsstrider
understödja fackförbunden. Denna understödsskyldighet skulle inträda, då
arbetsgivarna förklarat lockout i syfte att därigenom »söka hindra
organisationsarbetet eller arbetarnes försök att förbättra avlöningsförhållandena,
ävensom vid alla tillfällen, då föreningsrätten hotas och arbetarne utestängas
vid försök att bilda organisationer samt vid lönenedsättningar».
Ursprungligen hade man tänkt sig, att landsorganisationen icke endast skulle taga
befattning med försvars- utan även med anfallsstrider. Dock var
kongressen icke villig att acceptera detta förslag, detta närmast av ekonomiska skäl.
Landsorganisationen konstituerades alltså som en försvarsorganisation.
Av de fyra dagar kongressen varade upptogos icke mindre än tre av
en livlig debatt om fackföreningsrörelsens förhållande till det
socialdemokratiska partiet. De ledande inom partiet verkade ivrigt för att
fackföreningarna obligatoriskt skulle anslutas till socialdemokratin, oaktat det
skandinaviska arbetarmötet uttryckligen fastslagit, att »fackföreningarne soni
sådana icke böra vara rent politiska föreningar, utan i sig skola kunna
upptaga arbetare utan hänsyn till deras politiska och religiösa övertygelse».
Trots att några av de mest klarsynta och erfarna fackföreningsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
