Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall bidragit till emigrationen. Vid ett samtal med en person i närheten av
Karlskrona hade denne vredgad uttalat sig om läsarnas förhållande till
emigrationen på följande sätt: »Många hundra från min ort lämna landet.
Dårar, de gjorde bättre i att stanna hemma. Sverige behöver varenda en. Men
det är de fördömda läsarna. De vända upp och ned på allting, de skapa oro,
bryta lagen och måste straffas, och så bege de sig till Amerika och fortsätta
med sin fördömda verksamhet».
Stenvalls brev ger också en god föreställning om missnöjet med
bestående sociala och ekonomiska förhållanden. En piga från Hjortsberga har
skrivit hem, att hon har 20 rdr i månaden och slipper gå ute och arbeta:
det är annat än i Sverige, där man tjänade för 12 rdr om året, åt havrebröd
och fick ligga i en gallbänk med litet trasor i. En dräng framhåller, att
»ingen greve i Sverige mår bättre». Havre och majs äta hästarna, medan
vetet endast kostar 12 rdr. Han kallar Sverige det »förtryckta», »men det
skrider närmare hemsökningsdagen, snart är stunden inne, då den
arbetande klassens tårar och svett skall krävas ur blodsugarens händer» — det
hör i många fall till stämningsläget, att utvandrarna kläda sina tankar i
apokalyptiskt språk. Den sociala jämlikheten har alldeles särskilt slagit an
på den utvandrade svensken liksom på Peter Jönson i den bekanta visan.
»Alla lika», heter det i ett annat brev, varur komminister Stenvall också
meddelar ett utdrag, »bonden, prosten och domaren hava alla en titel. Man
slipper gå med hatten, buga och nicka».
Man kan av dessa brevutdrag sluta till vilken utomordentlig roll
Ame-rikabreven måste ha spelat för utvandringen. Redan på ett mycket tidigt
stadium var denna brevväxling särdeles omfattande. 1869 uppger
poststa-tionsföreståndaren i Kristdala, att antalet brev från U. S. A. per vecka
upp-ginge till 50 stycken. I många fall kom härtill, att breven åtföljdes av en
eller annan dollarsedel, som omväxlad i svenskt mynt avgav ett synnerligen
påtagligt vittnesbörd om det nya landets härlighet, och breven stannade icke
inom den närmaste familjen, som kanske icke ens kunde läsa dem, utan
delgåvos och kommenterades av hela byns och socknens befolkning. Det
kom ett brev från Ola Olsson, förr en fattig torpare, men som nu ägde 160
acres jord borta i Minnesota och skördade 3,000 bushels vete om året — de
främmande orden med sin mystiska klang ökade endast tjusningen. Brevet
lästes, som sagt, kommenterades i byn och socknen, och man kan gott
förstå, att åhörarnas redan förut små och magra jordlotter ytterligare skulle
krympa vid en jämförelse med Olssons jättefarm. Kom så en dag Ola Ols-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
