Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mattson grundlagda Vasa i Minnesota, och han ger om grundandet av sin
farm upplysningar, som torde vara tämligen typiska för de flesta farmar
-öden.
Av en ung bodbetjänt hyrde Pearson, nu gift och fader till ett barn, ett
hus till bostad för vintern, till vilket spis, hushållskärl, proviant m. m.
anskaffades. På våren gällde det sedan att uppföra ett ordentligt boningshus
och ladugård. »Jag fann», heter det i Pearsons självbiografi, »en utmärkt
vacker skogsdunge av långa raka lindträd. De stodo på ännu ej upptaget
land. Av dessa träd högg jag ned en sextio stycken från 25 till 30 fot långa.
De skräddes så gott jag kunde till ett blivande hus, och ett ypperligt
boningshus fingo vi därav, vilket ännu (1896) står kvar och begagnas till
bostad åt min arrendators familj.»
Mattson har i sin bok en rörande skildring av de första emigranternas
tidigaste steg på Amerikas jord och deras arbete på att skaffa ett eget hem
i Nya världen: »Då jag blickar tillbaka till dessa svunna dagar, ser jag ofta
ett litet blockhus med tak av torv och innehållande ett enda rum, som på
samma gång tjänade till kök, sovrum och vardagsstuga och stundom var
ända till trängsel fyllt med nykomlingar från gamla landet, mot vilka en
obegränsad gästfrihet utövades. Eller jag tycker mig på ångbåtsbryggan i
Red Wing se den fattige emigranten i sin korta jacka och utländska
klädedräkt, nyss kommen i land från ångaren, vanligtvis sittande på en trälår,
omgiven av sin hustru och en stor barnskara samt inbegripen i funderingar
på huru han skall bli i stånd att fortskaffa sig och de sina tio eller tjugo
mil längre in i landet eller kunna lösa ut sina sängkläder och övrigt
husgeråd, som han tilläventyrs kvarlämnat i Milwaukee såsom pant för sin
järnvägs- eller ångbåtsbiljett. Och jag tycker mig se honom vandrande fram
utöver den obanade prärien, sökande efter ett stycke land, där han om
möjligt kunde finna en liten slätt, tillgång på vatten och litet skog för att bygga
sig hus och skapa sig ett hem. Fattig och hjälplös, förvirrad och
bortkommen samt just icke synnerligen rentvättad hade han varit ett föremål för
medömkan och åtlöje hela vägen från Göteborg eller Kristiania ända fram
till den lilla hydda, varest han fann lugn och tak över huvudet hos
välvilliga landsmän, tills han kunde bygga sig en egen.»
Den nedan nämnde Eric Norelius har på ett ställe givit en konkret
skildring av de strapatser, som de tidigaste invandrarna kunde få genomgå:
»På toppen av de höga lassen och lårarna voro kvinnor och barn placerade.
Männen sprungo vid sidan för att hålla emot, när det visade sig, att lassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
