Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och andra förnödenheter, ävensom
all plöjning i hela grannskapet för
alla därvarande nybyggares
räkning».
Men det blev lön för mödan.
Den fruktbara jorden gav bröd och
grönsaker, skogarna vilt och
sjöarna och floderna fisk, skogen virke
och bränsle, och vad skor och
kläder beträffar fick man, som
Mattson säger, till en början begagna
sådana av ogarvade hudar, ja t. o. m.
av gamla klädespaltor och
varuba-lar. Efter hand bättrade sig den
enskilde farmarens ställning, och man
kunde i all blygsamhet tänka på
annat än tillfredsställandet av de
yttersta materiella behoven, på
sällskapligt avbrott i det hårda arbetet.
»Så plägade», skriver Mattson, »om
söndagseftermiddagarna alla
nybyggarna i grannskapet mötas på
någon centralt belägen plats och
tillbringa dagen samman. En kopp
kaffe med en eller två brödskivor
och smör utgjorde då i våra ögon
en furstlig anrättning, och då vi
kommit oss så före, att vi hade råd
att bestå oss med litet sirap och en
bit paj eller kaka till efterrätt,
råkade de goda matmödrarna rent av
i förtjusning».
Det övervägande antalet av de
första svenska utvandrarna voro
jordbrukare och grovarbetare,
vilkas framtidsdrömmar icke sträckte
sig längre än till en egen jordtorva.
Det var under emigrationens första
årtionden icke ovanligt, att hela familjer och
medelålders makar lämnade Sverige för att
bygga ett nytt hem i den Nya världen. Det
var gott och segt virke i den svenska
folkstammen, och de flesta lyckades — man vill
så gärna tro, att det gått detta maka svenska
utvandrarpar väl i det nya hemlandet. — Foto.
Arbete och allvar präglade de första
emigranternas liv i Amerika och satte sin prägel även
på deras yttre, även om yankeen ännu icke
var färdig. Det är ett barskt, men ingalunda
osympatiskt ansikte, som blickar emot en frän
denna daguerrotyp från 1860-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
