Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från ångans första tid på sjön — ångfartygen, fullpackade med folk, avgå från
ltiddar-holmen på 1820-talet. — Lavering av A. C. Wetterling 1826. Göteborgs museum.
Mälarstäderna till Stockholm och söderut längs kusten samt över till
England. Owen byggde omkring trettio sjömaskiner intill 1843, då han
nedlade sin verkstad.
Inemot 1840-talet drevos de flesta ångare med skovelhjul, även om då
och då försök gjordes med olika slags propellrar. 1836 uttogo samtidigt
svensken John Ericsson och engelsmannen Francis Smith patent i
England på praktiskt användbara propellrar, den förstnämndes av bladtyp,
den senares av skruvtyp. Vid prov 1837 lyckades Ericsson med sin båt
komma upp till tio knops fart. Experimentet väckte amerikanaren Robert
Stocksons uppmärksamhet, och denne beställde två bogserbåtar. Med den
ena av dessa följde Ericsson över till Amerika, där hans propellrar snart
fingo ganska allmän användning. Hjulbåtarna undanträngdes mer och
mer av propellerfartyg.
Av minst lika stor betydelse för sjöfarten har järnet som
byggnadsmaterial varit. I England byggdes de första järnfartygen ungefär
samtidigt som ångbåtarna. Ett allmänt införande av järnet gick dock långsamt
på grund av misstro mot dettas lämplighet och beständighet mot rost. Men
järnet har så småningom undanträngt träet, sedan rostbeständiga färger
och bestrykningsmedel uppfunnits.
På 1880-talet konstruerade svensken Gustaf De Laval och engelsman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
