Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli mindre begärliga. Snart uppfanns dock dammbindande medel av
hygroskopiska salter, såsom calciumklorid, eller av sulfitsprit m. m. Dessa
medel påföras numera ganska allmänt och ha visat sig mycket effektiva.
De äro nyttiga för vägbanorna men medföra vissa olägenheter för bilarna.
De lära även vara till skada för skogsfågeln, som på höstarna brukar söka
sig till grusvägarna för att äta av gruset.
På tal om skogsfågel på vägar kan erinras om den väldiga fågelslakt,
som förekom i skogsbygderna under bilismens första år. De fredliga
fåglarna voro under höstmorgnarna ett lätt byte för framrusande, beväpnade
bilister. Skyttarna behövde ej vara vidare framstående och kunde sitta kvar
i bilen och på nära håll skjuta de av motorsurret lugnade fåglarna. Det
hände att en chaufför kunde skjuta ett femtiotal fåglar på sin morgontur
på några mil i skogen. Det blev en våldsam beskattning av fågelstammen,
särskilt i Norrland. Men så kom genom 1927 års jaktstadga förbud på den
sortens jakt liksom på jakt från motorbåt beträffande sjöfågel.
Har biltrafiken framkallat de omfattande vägarbetena, så får den också
till större delen bära kostnaderna härför. Genom fordonsskatt och skatt
på bensin ha under åren 1923—38 influtit 865 miljoner kronor och på sista
tiden mer än 100 miljoner pr år. Härav går det mesta till väg- och
broförbättringar samt vägunderhåll på land och i stad. Mindre belopp gå till
hamnbyggnader och farleder, till administration för vägväsende m. m.
Nya vägar skola i enlighet med 1934 års väglag byggas så, att de äro
lämpade för samfärdselns behov. De göras fördenskull gärna så raka som
möjligt, och detta har på många ställen föranlett klagomål. Det har ansetts,
att vägingenjörerna gå fram hänsynslöst med sina raklinjer samt utan blick
för natur och odling. Emellertid har Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
sina normalbestämmelser numera för bygdeväg och ödebygdsväg
framhållit, att då mjuka linjer i plan och profil äro att föredraga framför en stel
linjeföring, bör vid vägs utstakning städse eftersträvas en smidig anpass-
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Denna utomordentliga bild av livet pd en sydsvensk
gästgivaregård är daterad 1863 och lokaliserad till mellersta Halland —- ännu fick man i
stor utsträckning anlita landsvägen, häst och vagn och gästgivaregård vid resor i vårt
land: järnvägsbyggandet hade bara just fått fart. Pd den öppna planen framför
byggnaden ser man både gästgivarskjutsar, en vanlig bondkärra och en elegant, täckt
herrskapsvagn; de bägge odalmännen längst till höger, den ene i träskor, den andre barfota, betrakta
med förundran denna fläkt från den stora världen. Bonden i de gula sämskskinnsbyxorna
i bildens mitt bär några hästkakor i en rem om halsen. —■ Akvarell av Fritz von Dardel.
Nordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
