Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att göra det åsyftade intrycket, d. v. s. giva illusion, genom att utföra det
viktigaste av den mångfald detaljer, varav bilden är sammansatt. Ett
föregående tidevarvs författare kunde göra intryck genom allmänna
antydningar, därför att det släkte, som lyssnade till dem, fått en uppfostran av
sinnena, som gjorde dessa mottagliga för sådana. Det nya släktet, som
uppfötts vid de exakta vetenskaperna, naturvetenskaper, matematik, erfar
intet intryck av de gamles allmänna antydning; detta är icke något fel hos
de unga, utan en egenskap». Han tar emellertid fasta på att ordet
naturalist av motståndarna användes om honom och hans meningsfränder i
nedsättande syfte och svarar: »Det är en hederstitel för oss! Vi älska naturen,
vi vända oss med vämjelse från de nya samhällsförhållandena, från
polisstaten, från militärstaten, som säger sig värna nationen, men endast skyddar
de styrande; därför att vi hata det förkonstlade, det tillskruvade, älska vi
att nämna var sak vid dess namn, och vi tro att samhällena skola störta
samman, om icke den första överenskommelsen, på vilken samhällena vilar,
ärligheten, blir återställd». Några år senare använder Strindberg termen
naturalistisk på ett programmatiskt sätt. Enaktaren »Fröken Julie» (1888)
gav han underrubriken »naturalistiskt sorgespel», och i förordet till denna
pjäs använde han »naturalisten» som beteckning på en företrädare för den
riktning, han ansåg sig själv höra till.
Litterärt innebar åttiotalet en förnyelse i fråga om estetiska former,
ämnen och språk och stil. Den främsta insatsen gjordes av August
Strindberg, Sveriges störste moderne diktare, den ende svensk, som spelat en aktiv
roll i världslitteraturens historia. Från 1879 utvecklade han en våldsam
produktivitet, varvid han nyskapade prosaberättelsen och gav sitt land en
dramatik av europeiska mått. Kring Strindberg grupperade sig en rad med
honom jämnåriga eller yngre skribenter, manliga och kvinnliga, stundom
kallade »Det unga Sverige».
Även om versen från och med 1830-talet i viss mån hade fått maka åt
sig för prosan, främst representerad av romanen och novellen, såsom den
utformats av kvinnliga författare som Fredrika Bremer, Sophie von
Knor-ring och Emilie Flygare-Carlén, så räknades dock på 1860- och 70-talen
versen fortfarande som diktarens rätta tungomål. Signaturerna, de nämnda
decenniernas poeter, hade så gott som helt odlat versen. Med åttiotalet kom
prosan i förgrunden. De unga författarna höllo sig helst till romanen och
novellen, »skissen». Den moderna svenska psykologiska samtidsskildrande
epiken grundlädes av åttiotalisterna. Inte minst viktig var förändringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
