Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det språkliga området. Prosastilen föryngrades genom anknytning till
det talade språket. Den gamla, av latinsk ordbildning präglade
satsbildningen upplöstes. De akademiska perioderna ersattes med kortare, mera
enkelt byggda meningar. De konventionella orden och bilderna undvekos,
och man hämtade träffande uttryck ur vardagsspråk och dialekter och
slående bilder ur den egna erfarenheten. Denna tendens gjorde sig
särskilt gällande i replikerna. Motsvarande företeelse möter man också i de
dramatiska genrerna, inte bara i komedien och folklustspelet utan även i
det allvarliga skådespelet. Detta får sin förklaring däri, att man för dramat
mest valde motiv ur samtida liv. I spetsen för detta språkliga
nydanings-arbete gick Strindberg.
Även om prosan under åttiotalet främst odlades, så producerades dock
under decenniet en del lyrik. Strindberg utgav ett par versböcker, A. U.
Bååth skrev endast lyrik, och Ola Hansson debuterade med en
diktsamling. Versen blir både metriskt och språkligt friare. Man anknyter även
här till det talade språket.
SOCIALA PROBLEM.
De formella förändringar inom litteraturen, som här antytts, stå i nära
samband med det nya innehåll, som litteraturen fick. Nya motiv och nya
miljöer erövrades. Enskilda och samhälle betraktades på ett nytt sätt.
Litteraturen blev nu i hög grad socialt inriktad. Kritikens avslöjande
strålkastare riktades mot skilda sidor av det samtida samhället. Åttiotalets
författare voro samhällskritiker. De behandlade olika sociala frågor. Stor
uppmärksamhet ägnade de åt kvinnans ställning och äktenskapet. Den
ekonomiska omvandlingen återverkade på kvinnans liv. Under det att
tidigare hemmet, såväl stadens som landsbygdens, bundit mycken kvinnlig
arbetskraft, frigjordes nu denna genom den ökade industriella
produktionen. Både överklassens och underklassens kvinnor trädde utanför hemmets
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Detta kraftfulla porträtt, målat av
åttiotalsgenera-tionens främste konstnärlige portråttör i vårt land, är signerat 1905. Det visar en man,
som enligt egen utsago börjat »öfva sig i att vara ensam» och väl också var det; han var
för tredje gången skild och ägde inga vänner, med vilka han umgicks. Han svepte
i stället in sig i »sin egen andliga atmosfär, där han trifdes som i välsittande kläder»,
levde en eremits liv mitt i storstaden och utvecklade en skaparkraft som väl aldrig förr.
Berghs porträtt visar emellertid också den hypersensible egocentrikern, vars ömtåliga
självmedvetande ständigt är på sin vakt mot människors onda anslag och onda vilja.
Oljemålning 1905 av Richard Bergh. Privat ägo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
