Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dörr. De började föra ett självständigt liv,
fysiskt, ekonomiskt och psykiskt. Kvinnans
emancipation satte in på allvar här i
landet. Detta återverkade på den institution,
som av ålder betraktades som samhällets
grundval, äktenskapet. Det kom en ny syn
på det erotiska och det sexuella. Samlivet
mellan man och kvinna skulle inte grundas
på ekonomiska beräkningar utan på
känslan. Äktenskap utan inbördes kärlek
mellan makarna fördömdes som osedligt. Den
s. k. fria kärleken diskuterades och
praktiserades. Det var främst de kvinnliga
författarna, fruarna Anne-Charlotte
Leffler-Edgren och Victoria Benedictsson (»Ernst
Ahlgren»), som behandlade dessa spörsmål, men även de manliga
författarna berörde dem. Ett för skedet karakteristiskt kvinnoöde möter i Ernst
Ahlgrens roman »Pengar» (1885), som handlar om de svårigheter, som resa
sig i vägen för en kvinna, som söker få följa sin läggning och utbilda sin
talang på samma sätt som en man. Den som var mest upptagen av
kvinnofrågan var Strindberg, men under det att åttiotalets författare i allmänhet
behandlade ämnet i radikal anda, intog Strindberg på denna punkt ett slags
konservativ hållning. Han vände sig frenetiskt mot den emanciperade
kvinnan. Han försökte med hjälp av »vetenskapens sista resultat» uppvisa
kvinnans underlägsenhet under mannen. »Giftas», två novellsamlingar, ha
äk-tenskapsfrågan som huvudmotiv, och han återkommer till den i sin
dramatik, t. ex. »Fadren» och »Fordringsägare».
Äktenskapet var inte den enda traditionella företeelse, som sattes under
debatt. Man påpekade avigsidor, avslöjade missbruk, brännmärkte
missförhållanden på olika områden. Man kritiserade de kungliga ämbetsverken
och riksdagen, kyrkan och skolan, adeln och medelklassen. Svenska
akademien och de kungliga teatrarna. Strindberg gav mönstret för denna
kritik i »Röda rummet» och »Det nya riket». Den kritiska inställningen
försvann delvis, när man hämtade motiv ur de lägre klassernas liv, när man
skildrade »Fattigt folk», för att använda titeln på en av Gustaf af
Geijer-stams novellsamlingar. Det var främst landsbygdens fattiga folk, man
intresserade sig för i dikten. Den framväxande arbetarklassen beaktades föga.
■ Hvarför sitter ni sd surmulna, kära
flickoi, ha’ ni ingenting att berätta
hvarandra?» — »Go’a tant, hva’
ska’ vi tala om, när vi inte få tala
om ’giftas7» — Ur en serie
karikatyrer kring temat »Giftas» med
anledning av Strindbergs bok med
detta namn. Litografi av Conny
Burman i Karrikatyrer i88A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
