Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livet. Åttiotalets studentskildring, som
kanske fått sitt mest tidsbetonade uttryck
i en mästerlig liten skiss från 1885 av
Ernst Ahlgren, »Cedergren gör sexa i
kväll», har varit bestämmande för den
ena nya generationen Uppsala- och
Lun-daskildrare efter den andra fram till
våra dagar.
Man sökte sig också utanför städerna
och upptäckte landskapen, landsbygden.
Det hade visserligen tidigare funnits
ansatser till observation och återgivning av
bestämda landskapsomgivningar, men
det är först nu, som landskapet blir
särskilt beaktat, får ett eget värde och en
särskild uppgift i litteraturen. Detta får
sin förklaring i den stora betydelse, som
miljösynpunkten erhållit i samtida
naturvetenskap, samhällsforskning och
konstfilosofi. Det var främst Taine, som
hävdade miljöns betydelse för
människans karaktärsutformning.
Naturskildringen får en mera konkret karaktär.
Härvidlag gingo de unga författarna
tydligen i skola hos tidens nya målarkonst,
impressionismen. Man kan belysa detta
samband med ett ställe i »Röda
rummet», som också kan tjäna som prov på den nya litterära realistiska
naturskildringen. Det är fråga om ett landskap, utfört av målaren
Sellén, för vilken diktaren haft till förebild Per Ekström, en av det
svenska friluftsmåleriets pionjärer. Det beskrives av Strindberg så:
»Motivet var enkelt och storartat. Ett flygsandsfält på Hallands kust med havet
i bakgrunden; höststämning, solglimtar genom brustna moln; en del av
förgrunden utgjordes av flygsand med nyss uppkastad, ännu
vattendrypan-de tång, solbelyst; därnäst havet, ett gott stycke utåt i stark skugga och
hög sjö med vita kammar, men längst bort i horisonten lyser solen igen
August Strindberg försökte sig också
som målare. Men han studerade
härvid icke direkt naturen, utan ansåg, att
man skulle måla sitt inre och icke
stockar eller stenar; han målade hemma
ur minnet och fantasien. Det är
nästan alltid havet, som är hans motiv:
»idyller, fattiga, knaggliga
gråstenshol-mar med granskog, kastade ut på stora,
stormiga fjärdar och med det oändliga
havet som bakgrund, på vederbörligt
avstånd». — Oljemålning av Strindberg.
Mordiska museet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
