Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liets, numera kanslibyggnad åt Vitterhets- historie- och
antikvitetsakademien samt Statens historiska museum)!
Viktiga stadsplaneåtgärder ägde rum under 1800-talets förra hälft, och
en av de betydelsefullaste för Stockholms vidkommande var en ny etapp
i slottsomgivningens ordnande, detta Sisyfus-arbete, som alltsedan
1500-talet lockat arkitekter till ständigt förnyade ansträngningar och som
alltjämt är ouppklarat. Det viktigaste under förevarande epok uträttades av
Axel Nyström, som bl. a. med seg energi genomförde ordnandet av
Lejonbacken och den stora rampuppfarten (färdig 1834) samt uppförde (1838
—39) den numera rivna s. k. Norrbrobasaren (jfr bild i bd 8, sid. 269),
varvid han i alla sina åtgärder långt samvetsgrannare än vad senare blev fallet
visade respekt för de Tessinska intentionerna. Om andra stadsbildsändringar
i slottets närhet under 1800-talet må Verner von Heidenstams ord i »Modern
barbarism» anföras, då han gisslar det gustavianska operahusets rivning:
»Att bryta ned detta hus var som att slå sönder en välkänd gammal
cre-monesare för att istället hoplimma ett oprövadt, men med många sirater
utsmyckadt nytt instrument. Nu skall där resas ett modernt
grosshandels-palats, en närmare eller fjärmare efterbildning af de många dylika, som vi
gäspande betrakta i nästan alla större och banaliserade städer».
Mångt och mycket blev slentrianmässigt och trist i 1800-talets svenska
stadsplaneringar, icke minst den kompakta och okänsliga
kvartersbildningen i vissa nya stadsdelar, men även storartade krafttag togos i fråga
om breddning av gator, framsynt disposition av huvudleder och axelsystem
m. m. Parker och esplanader lades ut, ibland på rester av omoderna,
raserade fästningsvallar, närmast efter franska mönster. En svensk
garnisonstads utveckling till »Lilla Paris» är endast ett av symptomen. Under
1800-talets senare hälft utläggas breda planterade avenyer i de flesta av Sveriges
större städer. I Stockholm markera Karlavägen, Valhallavägen och
slutligen den väldiga, ljus- och luftfångande boulevard, som heter Strandvägen,
de nya signalerna. Huvudstadens driftigaste stadsplaneman under
1860-och 1870-talen var C. A. Lindhagen. Denne framstående kommunalman fick
även betydelse för landet i sin helhet genom sin insats vid tillkomsten av
1874 års byggnadsstadga.
Allmänhetens stegrade krav på de stimulans- och
rekreationsmöjlighe-ter, som tidigare endast kommit de privilegierade klasserna till del, avläsas
i en mångfald stadsplanetekniska och arkitektoniska grepp (vilka här av
utrymmesskäl måste förbigås), men några drag må dock anföras. Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
