Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Tengboms klassiska tempelfasad i det 1926 färdiga Konserthuset vid Hötorget i
Stockholm (här i en bild från invigningsåret) utgör sedan 1936 bakgrunden för Carl
Milles’ patetiska »Orfeus», som lyfter sin lyra i en våldsam rörelse. Det uppåtsträvande
även i byggnadens verkan — något av orgelpipors sträckning mot höjden — är besläktat
med den festliga vertikalismen i Göteborgsutställningens arkitektur (se bild sid. 330).
Pro-portionsförskjutningen i uttrycksfullt syfte, i detta fall höjdsträckningen av de klassiska
formerna, har en analytiker (Johnny Roosval) betecknat som en motsvarighet inom
arki-turen till *expressionismen» inom bildande konst.
har han dock gemensam med den sistnämnde, vilket icke minst kommer
till synes i Bobergs första större monumentalbyggnad, Posthuset (1903) i
Stockholm. Där visar han likaledes prov på sin rika dekorativa fantasi,
som närts av en mängd studieresor i Europa och Amerika, och som även
fått lycklig utlösning i hans många uppdrag som utställningsarkitekt.
PLANSCH Å MOTSTÅENDE SIDA. Den svenska kyrkoarkitekturens språk förnyades
genom sådana män som L. I. Wahlman och mästaren till Högalidskyrkan, I. Tengbom.
Den sistnämnda uppfördes i början av 1920-talet, Wahlmans Engelbrektskyrka uppfördes
1906—14. Det smäckra tornet och kyrkans dominerande läge i stadsbilden gjorde
helgedomen till ett märkligt monument. Dess fängslande interiör med den egenartade
välv-ningen gör också ett starkt intryck. — Engelbrektskyrkan i Stockholm, uppförd 1906—14
av L. I. Wahlman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
